Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax stormarna ditt välde röto,
Och åskan dundrade ditt namn.
Din anda, Gud! skall återdrifva
I kaos, jord och himlarna;
Men dina år ej ända ta:
Du var, du är, och du skall blifva.
Halleluja!
Från englars högre kor, I himlar! hvilka svar!
Vid deras harpors klang ur molnen Iris far,
Och stjernorna i dans kring ljusets rymder sväfva.
De sjunga hjeltens död, som lifvets spira för;
Och jag de gälla eko hör
Ur evighetens öknar bäfva.
Du jord, uti hvars barm mig lif min moder gett,
På dina altar blott jag vanans offer sett;
Men hjertats tysta suck, der englar göra möte,
Då känslofullt det sänks ner i naturens sköte?
Men tacksamhetens tår? . . . Hvad spöken visa sig!
Hvad uppror, hat och mord, och brott och hämd,
och krig!
Hur allt i mörker dväljs! . . . Hvad? detta klot . . .
jag ryser, . . .
Bland verldar denna punkt så många fasor hyser!
En fuktig molnstod lik, der månen nedergår,
Med tidens urna, se, hvar Adams vålnad står!
Han jorden med sin sköld i röda töcknar sluter,
Och i ett blodregn sig bland stormars ras utgjuter.
Hvad hemska förebud! Se! jordens grundval rörs,
Ett långsamt hämdens rop ur multna grafvar hörs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
