Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidner. Lefnadsteckning. Af Fredrik Sander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX
Men icke nog dermed, att Thorild, såsom en pålitlig
vän och samvetsgrann konstdomare, gjorde skalden dessa
enskilda tjenster; han var äfven den förste, sorn offentligen
uppskattade hans vittra förtjenster^ då han både i
»Stockholmsposten» och derefter i sin egen tidning »Den nye
granskaren» recenserade Spastaras död. Ännu
otvetydigare uttalade han sitt bifall uti en i den sistnämda
tidningen införd anmälan af operan Medea, som han räknade
för »ett nytt och ännu större steg upp till rangen af våra
första skalder». I allmänhet hafva efterkommande icke
j af vät hans omdöme härutinnan.
Lidners skalderykte började växa. Det är sannolikt,
att han af medgången låtit förleda sig till någon
obetänksamhet mot sin ädle granskare, enär denne fann sig
föranlåten att i en uppsats »om efterhärmning» gifva honom
en allt för skarp tillrättavisning. Ty på Lidner synes han
syfta, då han talar om en författare, »ärad för trenne
stycken, som lånt sitt värde af en annans förstånd». Det heter
bland annat: Så hafva de vise läsare bland oss sett en
bålstor poet icke uppstiga, utan upprasa; hvars lynne är
ett slag underbar och ståtlig dumdristighet mot all
skönhet och ömhet, mot Gud och naturen; hvars imagination
är ett vildt kaos af stölder; och hvars genies kraft och
konst deruti består, att af allt det, som skalder kunnat
göra mest ömt och stort, skapa extremer. Öfverdådet
synes större än alla hjeltars mod.» Dessa tillvitelser äro
såsom man finner, öfverdrifna och ensidiga, och derför
orättvisa. Sjelfva tillrättavisningen var en öfverilning, som
icke undgick sitt straff. Också anmärkte Leopold med
mycken spetsighet: »Vi försökte ej att utgrunda, hvilken denne
poet må vara. Men om han blifvit ärad för poesier, hvilka
tillhöra fragmentskrifvarens (Thorilds) förstånd, kunna vi
ej nog beundra ädelmodet af hans förstånd, som gjort i det
fallet bättre verser åt andra, än åt honom sjelf.»
Imellertid synas dessa tvistigheter icke vidare hafva
rubbat det goda förhållandet mellan de båda vännerne.
Lidner fortfor att trygga sig till Thorild, hvilken ock ända
till hans död förblef en god rådgifvare och hjelpare i alla
hans poetiska omständigheter. Såsom i flera afseenden
karakteriserande för begge dessa personligheter torde
följande anekdot böra anföras. En afton, då Lidner i ett inre
rum på ett värdshus var tillsammans med Thorild och de
glada bröderne Bellman, Kexél, Hallman och Haeffner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
