Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Några inledande synpunkter - II. Den dåliga filmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan såväl »branschen» som publiken hunnit växa ifrån det
simpla och dåliga.
Vi få i det följande flera anledningar att närmare
återkomma till de här framlagda synpunkterna.
KAP. II.
Den dåliga filmen.
I januari 1912 betecknade en Wienrepresentant i
Abgeordnetenhaus biograferna i Wien som »Brutstätten der
Sittenlosigkeit» (sedeslöshetens utkläckningsanstalter).
Man skulle på grund av detta yttrande lätt kunna tro, att
Österrike varit svårare hemsökt av mindervärdiga biografnöjen
än andra länder. Så är dock ej fallet. Denna dom torde nog
hava ägt sin tillämplighet även på andra häll. Det är
betecknande, att det för en sämre film utmärkande ordet
»Schundfilm» (smutsfilm, struntfilm), vilket vunnit burskap över hela
världen, just är av tyskt ursprung. Ordet är väl funnet, på
en gång kraftigt och betecknande, och man kan i detsamma
avläsa hela den sedliga harm, varav Tysklands upplysta kretsar
grepos under biografväsendets urartande. Schundfilmens
hemland var emellertid Frankrike och i viss mån även Danmark,
vilka länder dock hade sin kanske största marknad i Österrike
och Tyskland. Icke så mycket därför, att man överhuvud
taget gillade vad de hade att bjuda på — en rik och skarpt
kritisk litteratur bevisar motsatsen — utan fastmer därför att
de franska och danska filmbolagen på den tiden fullkomligt
behärskade världsmarknaden och dessutom voro kända för
lika rivande som hänsynslösa affärsmetoder.
Som vi redan omnämnt, var Tyskland det första land, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
