Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En snickare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å nej, dum är jag inte, men det där är för galet
— och för resten har jag inte så fina verktyger som
behövs för en mygga ...
Vi åto, Löfström fnyste och drack. Han hade
tydligen gjort sitt chef-d’æuvre och levde nu i den ljuvt
konstnärliga nervositeten efter fullbordandet.
— Nu ska bönderna få höra, sade han, och det
duger åt herrskap också, för den delen! En sådan ton
har ingen orgel haft förut.
Vi gingo till hans stuga, som låg vackert på en
höjd med utsikt över havsviken, skuggad av stora
lindar.
— Men, vad är detta? Jag stannade, ty en underbar
musik, fantastiskt sentimental, svävade i luften.
— Å, jag har bara satt upp en eolsharpa i den stora
linden där! Den låter vackert för sydosten och just
nu blåser den lagom. Den syns inte och bönderna tror
att det är trolleri. Ibland är den vackrare än orgeln.
Jag hade verkligen aldrig sett en eolsharpa och fick
inte heller nu se den. Men han lovade göra en åt mig
— nå den fick jag aldrig, ty han var ju en
konstnärssjäl.
Där inne i verkstan stod orgeln färdig att avhämtas.
Löfström satte sig ned och fantiserade. Jag tyckte om
hans spel, men jag lär ju inte vara vidare musikalisk.
— Nu öppnar jag fönstren, så får Engström höra
eolsharpan och jag skall spela som den...
— Nå, men herr Löfström, hur ska herr Löfström få
ut orgeln ur verkstan? Den räcker ju från golv till
tak!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
