Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ursäkta, men lever kapten Skårberg än?
— Varifrån ä I?
— Från Stockholm. Men var god och säg, var bor
kapten Skårberg, om han lever än?
— Varför skulle inte han leva? Unga karn! Joo, dä
allt där oppe på klinten — känner I honom?
— Jojomänsan, är han hemma?
— Den, som aldrig flyttar sej, varför skulle han
inte va hemma? Ä I släkt te Skårberg?
— Nej, men jag har bott hos honom för trettiosju
år sen.
— Va heter I?
— Engström.
— Å jestanes, lever han än. Men vit i skägget har
han blitt. Kommer han ihåg när han köpte tuppen å
mej?
— Å, är det Lotta Jansson? Tänk att Lotta kommer
ihåg tuppen än!
— Ja, den kommer ja väl å minnas i mi sista stunn,
å när ja kommer inför tronen mä. Ä han lika stor
skojare än?
— Ja närapå. Men adjö nu! Kanske vi träffas innan
jag reser.
På nya stigar klättrade vi upp till kapten Skårbergs
hus, Där var fint värre. Och på allra högsta höjden
bakom huset hade han byggt en paviljong som mest
bestod av fönster med utsikt åt alla håll, alldeles som
från en kommandobrygga. Men på hans grind stod:
FÖRBJUDET FÖR SOMMARGÄSTER OCH
LUSTRESANDE.
Jag öppnade grinden och beredde mig att stiga in,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
