- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
167

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En dag svävade ett honkön in i terrängen. Det
åtföljdes av en fiskarpojke, som svettades under
tyngden av staffli, spännram, målarskrin, dito stol och
dito paraply. Kvinnan, ty det var en sådan, utvalde
ett motiv nedanför posthusets baksida, som vette mot
havet, och där satt hon nu iklädd pittoreska och
bedårande kläder. Hon var icke skön och icke ung, men
en hemlig, underjordisk och ödesdiger kraft utstrålade
från hennes företeelse. Hon var en exotisk orkidé som
sökte rotfäste på Alvikens strand.

Hon satt där en hel månad och Klingenbaum hade
tillfälle att göra hennes bekantskap. Hon vann. Hon
blev sympatisk. Hon blev vacker och pikant — hon
blev demoniskt skön. Hennes älskliga maner att sätta
klackarna hårt i gårdsplanen för att få brösten i
gungning — ett urgammalt knep — blev oemotståndligt.
Inom tre månader hade hon gift sig med Klingenbaum
och upphört med sin målning. Hon var arrivée.

Postmästarens stallbröder sörjde honom uppriktigt.

Efter smekmånadens slut arrangerade Klingenbaum
en middag för sjökaptenerna och tullförvaltaren med
fruar. De få gånger de träffat honom ensam hade de
pikat honom grovt och varnat för den äktenskapliga
toffeln. Men han svor och förbannade sig på att han
var herre i sitt hus och skulle förbli det. Å nej — man
var väl karl, för höge Fra Diavolo!

Middagen började med ett fruktansvärt sittande
smörgåsbord med alla dess agremanger. Klingenbaum
persvaderade ivrigt, insisterade på kvarten, talade upp
sig, skroderade — men hans ton lät icke riktigt äkta.
Det var som om han sökt intala sig själv något som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free