- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
309

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der. Solen kommer hvar morgon som en härold och
proklamerar (¡uds allmakt och kärlek och fyller hela världen
med en hymn till den Högste, lifvets Herre. 11 varje dag
kommer solen sålunda som en öfverstepräst i naturens
tempel och kallar oss till lofsång och tillbedjan, Ilur
af-skyvärd är den svaga människans otacksamhet för en så
tydlig uppenbarelse af den gudomliga kärleken, liksom
skulle det vara en hennes rättighet. Herre, låt mig aldrig
glömma solskenets predikan och öppna mina ögon, att
jag allt klarare måtte kunna se din nåd, som varar
oföränderligt, lika outtömlig, för hvilken en dag är såsom
tusende år, och tusende år såsom en dag!

Jag känner mig Innu beständigt som på resa i
främmande land och hemsjuk. Det är i sådan sinnesstämning
jag skrifver dessa rader, som nog icke kunna förstås af
andra än dem, som äro lika hemsjuka. Äfven på det
rikaste blomsterfält kan biet tröttna att surra omkring och
samla vax och honung — hur mycket snarare då på torra,
sandiga kusten och när vingarna börja domna.

Under hela min sjuklighet har jag känt en ledsam
svaghet i fotterna, och jag är icke säker, om (icke) detta
onda är i tilltagande. Jag skulle kunna sålunda säga, att
jag äfven i detta fall känner mig alltmera mista fotfäste
på jorden. Det är en mörk föreställning att se sig
liksom fastkedjad, i synnerhet som också ögonen icke mera
äro så starka som förr, och utsikten därför kan vara att
fängelset blir i mörk cell. — Jag ber till Gud att bli
förskonad från en sådan pröfning, men ske Guds vilje!

22:dra. Jag vågar icke uttala, hur allena jag tycker
mig vara ibland — det skulle alltför mycket bedröfva
mina närmaste, som vilja mig så väl. Men min utveckling
har fortgått på ett så helt annat sätt och i så andra
sfärer än deras, att jag icke kan vänta, att de skulle kunna
fatta och begripa allt hvad jag 1111 saknar. Hur skulle jag
t. ex. kunna låta dem förstå, hur jag plågas af den brist på
konst och konstverk, som jag måste lida, alltsedan jag är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free