Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på allvar söka efter de för en sadans ernående bäst
tjänliga förfriskningsmedel. Under det kroppen aftynar,
kan själen sålunda däremot vinna större kraft än
någonsin förut och känna sig liksom tillväxa i hälsa. När man
efter en allvarlig »examen de consciencc» kan tycka sig
hafva gjort framsteg på en sådan bättringsvlig, medför
det en barnslig fröjd, som närmast skulle kunna förliknas
med det friska, glada ungdomssinnets glädje, då hela
världen tyckes leka i sprittande lif. Hvilken outgrundlig
mystär det är, att själen icke mindre än kroppen så lätt
skall vara utsatt för smittor, och hur likgiltig man är för
sina sjukdomar i det fallet, som dock sannolikt icke
upphöra vid dödens port.
Ehuru vintern är tämligen sträng, har jag ändock
kunnat vara ute för att åka på slädföret, senast i
dag-middagstiden. Det känns upplifvande att komma ut i
fria luften efter att ha varit instängd i de täppta rummen,
men jag kan icke säga mig njuta af den svenska vintern.
Kanske kroppen uppfriskas däraf, men sinnet finner sig
däremot så mycket mera nedslaget. Jag hatar snö och
köld; det skrämmer mig att se till och med vattnet frysa;
solen, liksom trött och kraftlös, orkar icke lysa mer än
några stunder midt på dagen, mörkret känns blytungt
och jag gäspar som vore jag icke rätt vaken. Det är så,
fastkedjad på en klippa midt i snön, allena, som
Prome-teus borde målas. Men långt ifrån mig att likna mig vid
honom, där jag sitter i mina varma rum på Brunkeberg,
med kakelugnar, mattor och innanfönster, ty om jag visst
lefver där som fånge, får jag ändå ibland fara ut och
åka på släde i snödrifvorna.
Jag lider. Reumatismen kniper i benet, sä att jag
nästan vill skrika, och jag är led vid alltsammans; men
det kan inte hjälpas. Jag har varit ute och åkt omkring
Djurgården. Snö öfverallt; rysligt kallt. Skinnpäls och
ludna pjäxor. Förfärligt alltsammans. Nedslående mer
än jag kan beskrifva. Ohyggligt. Är det underligt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
