Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1946
Esaias Tegnérjubileet.
Tegnérminnet firat i Lund
vid 13 timmars festlighet.
Här är han hemma dock; hans minne
vistas
i denna stad som blev hans hjärta kär.
Och oss han tillhör för att aldrig mistas
i seklers brus av stormig atmosfär.
Så lydde slutraderna i första strofen
av den prolog Anders Österling läste i
universitetets aula den 2 november, då
Lund högtidlighöll 100-årsminnet av
Esaias Tegnérs bortgång. De fyra raderna
anslog själva grundtonen i hela den långa
och händelserika lundensiska
minnesfesten: Värmland och Växjö i all ära, men
först och sist var dock Tegnér lundensare.
»I domens skugga bland de höga husen
han fann sig själv», kunde
prologförfattaren konstatera utan risk att bli motsagd,
här gick Tegnér i »sin mandoms höga
lyckostunder».
En intressant minnesutställning.
Det var som sagt ett långt och
händelserikt program de lundensiska
arrangörerna sammansatt. 13 timmar hade det
450
kn
Festpubliken samlad i Lundauniversitetets aula.
tagit innan man var färdig med det på
kvällen. Början gjordes redan en kvart
före 9 på morgonen, då rector magnificus.
J. Lindblom, biskop E. Rodhe och den
Övriga mottagningskommittén på Lunds
station hälsade kronprinsparet och prins
Wilhelm välkomna. Lund flaggade
överallt längs huvudgatorna, men eljest vore
det en överdrift att påstå att det låg
feststämning i luften. Det var en ovanligt
ruggig och mörk novembermorgon med
tunga regnmoln hängande tätt över
hustaken och Lundagårds nakna,
huttrande träd när man samlades för att hylla
minnet av den skald som skrev sången
till solen.
Kl. 10 följde sedan den första punkten
på det egentliga jubileumsprogrammet:
öppnandet av minnesutställningen i
Carolinasalen i gamla biblioteket, den
minnesvärda gamla salen, där Tegnér en
gång höll flera av sina märkligaste tal,
bl. a. det till reformationsfesten 1817 och
det varmed han som nyutnämnd biskop
1824 tog avsked av Lunds universitet.
Redan kl. 12.15 bänkade man sig
därefter i universitetets konsistorierum för
att stifta Tegnérsamfundet.
Rektor J. Lindblom hälsningstalar på
minnesutställningen.
»Så stolt har ingen fört Apollons talan.»
Själva högtidligheten inleddes med
några hälsningsord av rector
magnificus, som talade om Tegnér som en av
dessa »mänsklighetens härlige» till vilka
skalden aldrig i sin blygsamhet ville
räkna sig själv. Vi hyllar honom i dag.
Efter hans starkt personligt accentuerade
och övertygande hälsningsord trädde
Anders Österling fram och läste på sin
vackra ädelskånska den inspirerade
prolog han skrivit till jubileet. Nio sköna
strofer omfattade prologen; skönast denna:
Så stolt har ingen fört Apollons talan
i detta vinterfolk av tyngd och köld;
när Sveriges rike låg i skymningsdvalan
kom han som blänket av en lyftad sköld.
Vårt gamla modersmål tog nya strängar
med klang av storskog och av forsars fall,
än stå vi ödmjukt som hans lärodrängar
när mästarformen smiltts av svensk metall.
FRA oc
Tegnérs studentmössa demonstreras på
minnesutställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
