Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1946
en ny diktargeneration.
Stig Dagerman.
Ur ”Ormen”
av Stig Dagerman
Unnan ditt odjur, skriker hon och
slår med knutna nävar i hans heta
ansikte där ögonen lyser som neonljus. Hon
öppnar händerna och griper om hans
långa hår och rycker och rycker.
Ursinnigt kämpar han för att komma loss.
Han sliter sig lös och ställer sig på knä
och lyckas hon slingra sig ur greppet och
komma på fötter. Sedan slåss de, han som
valpar slåss, klumpigt, tungt, utan att såra
men envist och han segrar till slut över
hennes hets och naglar och bitska tänder.
Hon slår skulderbladet i det hårda
golvet. Om han ändå hade lagt mej på
sängen, tänker hon besynnerligt matt,
besynnerligt avskuren från verkligheten
och ser honom som på andra sidan ett
skyltfönster knäppa upp. Och synen som
hon alltid har vetat ska bli så här fyller
henne med äckel och fasa men hon är så
matt efter det utståndna nederlaget atthon
när han kommer över henne bara orkar
viska: Ta av dej förkläde åtminstone.
Och han sliter det av sej så banden
brister och kastar ut det över golvet.
Hon är så avskuren från allting och
så beredd att sjunka att han inte ens
behöver göra sig besväret att maka
hennes ben i sär. Och med slutna ögonlock
och hans andedräkt spolande i
ögonvråna och hans råa unga kropp tätt
tryckt mot sin väntar hon att det skall
ske med henne. Att det skall hända
snabbt och ha gått över fort.
Gustat Rune Eriks.
Ur ”Hänryckningens tid”
av Gustaf Rune Eriks
Nej, jag måste sova nu, jag måste sova.
Men det är för jävligt, jag kan inte
komma ifrån det, jag skulle ha börjat spurten
tidigare, jag kände att jag hade ork
kvar när jag gick över mållinjen. Fan
också, han vann och det var bara tre
meter. Jag var säker på att gå förbi
honom, han verkade alldeles väck när vi
gick genom sista kurvan. Om jag bara
hade börjat spurten 10 meter tidigare
så hade han inte haft en tjangs. Det var
för jävligt. Och jag räknade med att
vinna, jag var säker som fan på det,
men det fick man ju inte visa och jag
anade att det skulle bli ett hårt lopp,
men Inga såg på mig att jag var säker .
på att vinna. Och jag hade så förbannat
svårt att skaka hand med honom efteråt,
jag kände mig som om jag ville slå honom
på käften, han log så där jävla
nedlåtande och radiokillen snackade med
honom och bad honom säga några ord
och hela tiden tänkte jag på att det
skulle vara jag istället och inte en käft
brydde sig om mig bara för att han slog
distriktsrekordet som jag skulle ha slagit
om jag bara börjat spurten 10 meter
tidigare, och Inga såg så jävla konstig
ut och jag försökte få det till att jag inte
brydde mig något vidare om det, men hon
begrep väl hur det kändes för mig när
en kille som är fan så mycket sämre går
och kammar hem loppet bara för att
jag var så förbannat självsäker och tog
Gösta Oswald.
Ur ”Preludium”
Frågornas krökta munnar
är virade som årsringar om pannan
ännu bestridande livets orimlighet
hoppas vi på svar och ficklampor
och lyssnarapparaternas tur.
snart är det tid
att pejla tillvarons avsikt med eko-
staven
och avkläda den skändliga
eller
susar hjärnans tomma korridorer
av gåtans hemliga fruktan
att en gång slutgiltigt lösas.
Nuets skugga stöder
och förföljer oss
i den fallskärmslika flykten mot döden
kråkorna har besatt filosofens lutaride torn
att avliva dödsmyten
våren klamrar sina jordiga händer om
dess strupe
och himlen kallnar mot soluppgången
inför denna instinktens belägring
av läskpapperet
(Gösta Oswald: »den andaktsfulle
visslaren».)
det lugnt i spurten. Det har alltid varit
så med mig, jag har alltid varit så
förbannat säker på att vinna och så har
det gått åt helvete just när det gällt
nånting. När jag stod där på startlinjen
kände jag tammefan att jag skulle vinna
och så slarvade jag bort det hela bara
för att jag började spurten för sent.
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
