Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1945
Raoul Wallenberg.
Budapestlegationen hemma —
Raoul Wallenberg spårlöst
försvunnen.
Den svenska legationen i Budapest är
åter hemma efter de kanske mest
arbetsfyllda och farliga månader, som någon
svensk legation hittills upplevat. Efter
en månadslång resa landsteg minister
C. J. Danielsson den 18 april vid
Skeppsbron i spetsen för en grupp på 14
personer. Glädjen över hemkomsten var dock
icke ogrumlad: I de hemkomnas led
saknas legationssekreterare Raoul
Wallenberg, den svenske diplomat som vann
hela Budapests beundran genom sin
modiga insats för judarnas räddning. Sedan
17 januari har varken legationen eller
U. D. några underrättelser från honom,
och man hyser allvarliga farhågor för
hans öde.
Svensk bragd i Ungern.
Många tusen judar och andra
förföljda i Budapest säger den dag som i
dag är: »Judarna i Warszawa försvarade
sig själva, de danska judarna tog kung
Christian under beskydd, de holländska
skyddades av befolkningen själv, men
oss har svenskarna räddat.»
Den som berättat detta är en ungrare
som för några veckor sedan kom till
Stockholm efter en äventyrlig resa
genom Tyskland och inte har ord nog när
han skall ge uttryck åt sin tacksamhet för
den offervilja, den outtröttlighet och det
hjältemod som hela svenska
beskickningen i Budapest och svenska
privatpersoner i staden visade när
förföljelserna pågick som värst. Det är två namn
som ungraren sätter främst på listan:
chefen för legationens B-avdelning,
legationssekreterare Raoul Wallenberg, och
svenska lektorn vid Budapests
universitet, Waldemar Langlet.
De verkliga grymheterna började när
pilkorsmannen Szalazy kom till makten,
då hjälpte inga skyddspass. Den svenska
legationens B-avdelning satte emellertid
ofördröjligen i gång med aktion för att
tillvarata de rättmätiga intressena, men
stötte på hårt motstånd. En kväll
kungjorde inrikesministern personligen i
radio att skyddspassen inte längre var
giltiga, något som förde med sig en
oerhörd panik hos alla som hade dylika
papper.
3350
Legationssekreterare och chef för
UD:s B-avdelning i Budapest,
Raoul Wallenberg.
Raoul Wallenberg tog emellertid
tjuren vid hornen, han gick personligen till
pilkorsledaren och möttes med frågan
varför svenskarna egentligen tog sig an
de ungerska judarna.
Legationssekreterare Wallenbergs svar blev en predikan
om humanitet, och efter en timmes
förhandlingar återvände han med Szalazys
skriftliga försäkran att de
skyddspassen var giltiga och att
myndigheterna skulle respektera dem.
Ingenting var omöjligt för
Wallenberg. Under de upprörda dagarna hotade
man honom i anonyma brev med döden,
man kastade sten på hans bil, man
försökte på alla sätt göra det omöjligt för
honom att besöka sina skyddslingar:
beväpnade gangsters skickades att
förfölja honom, men inget förmådde honom
att ge efter.
»Ingen härifrån
så länge jag lever.»
En gång fick legationssekreterare
Wallenberg rapport om att de ungerska
militärmyndigheterna ville hämta till
arbetstjänst några av svenskhuseris
invånare. Han begav sig genast till
staben, men de långvariga
underhandlingarna tycktes resultatlösa.
svenska:
Stadens kommendant yttrade: »Om
inte edra skyddslingar anmäler sig, då
kommer de att betraktas som desertörer
och genast hängas.»
Wallenberg måste återvända till de
»svenska kvarteren» utan att ha kunnat
uträtta något. Där möttes han av
budskapet att en patrull redan kommit för
att hämta de arbetsföra männen.
Wallenberg fattade humör och gjorde sitt
folk förebråelser för att de tillåtit någon
att tränga in på exterritorialt område.
Han fick svaret att patrullen var
beväpnad, vilket inte hindrade honom att gå
fram till patrullchefen och högt så att
det hördes över kvarteret ropa:
— Det här är svenskt område, här
har ni inget att göra!
— Jag har order att hämta de
arbetsföra männen härifrån, blev svaret.
— Här slipper ingen ut. Försöker ni
föra bort någon härifrån, får ni med mig
att göra. Så länge jag är levande tas ingen
härifrån. Först får ni skjuta mig.
Soldaterna visste inte riktigt vad de
skulle göra och avlägsnade sig så
småningom. Senare bad kommendanten om
ett samtal med Wallenberg, som genast
hörsammade hans önskan. En timme
varade förhandlingarna, efter en timme
återvände Wallenberg med ett papper
från kommendanten att de judar som
stod under svenskt skydd var befriade
från arbetstjänst.
Kapplöpning med deportationståg.
Samma natt fick den svenske
legationssekreteraren en ny alarmerande
rapport: Elva personer vilka hade svenskt
skyddspass hade arresterats av Gestapo
och hade, vad värre var, redan kastats
in i en järnvägsvagn. Inte en sekund var
att förlora. Wallenberg skyndade i sin
bil till järnvägsstationen, men tåget med
judarna som skulle föras bort hade redan
lämnat stationen. Bestämmelseorten var
Wien.
I sin bil upptog legationssekreterare
Wallenberg jakten på tåget och. hann
vid en station nära tyska gränsen i fatt
det. Tåget gjorde uppehåll där, den
svenske diplomaten lyckades få tag i
befälhavaren, och tio minuter senare
släpptes hans folk ut ur den plomberade
vagnen. De återstående, som ingen kunde
rädda livet på, fick i de smutsiga och
överfyllda vagnarna fortsätta in på
tyskt område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
