Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1944
Tyska folkets
Rikskansler Hitler visar attentatsplatsen för Mussolini vid dennes besök i högkvarteret
endast några dagar senare än händelsen.
Nazistpamparna irritera-
de av krigsutvecklingen.
I sitt nyårsbudskap till tyska fol
ket säger rikskansler Hitler bl. a.:
Alldeles oberoende av hur detta krig
skulle sluta måste den brittiska
maktställningen vid dess slut i varje fall vara
svagare än den var vid krigets början.
Det förbund som England har ingått
med Satan kommer att sluta så som
dylika förskrivningar av själar hittills
alltid slutat. Storbritannien kommer icke
att tämja den bolsjevistiska djävulen,
utan det bolsjevistiska giftet kommer
att i allt högre grad anfräta England
självt och slutligen åstadkomma dess
förfall.
Hitler på 11-årsdagen av
maktövertagandet:
Denna kamp kan icke ta något annat
förlopp än hittills varje annat stort
krig på jorden tagit. Därför kan
händelsernas växlingar blott trycka den som
varken har lärt sig att se eller tänka
historiskt. Vägen från den halvblinde
soldatens vision 1918 fram till den
nationalsocialistiska staten år 1944 var
väldigare och säkert svårare än det
nuvarande rikets väg till slutsegern.
Men att vid slutet av denna kamp segern
324
skall vara Tysklands och Europas mot
dess västra och östra brottsliga
angripare är för varje nationalsocialist icke
bara ett uttryck för hans tro, utan också
såsom slutet på hela den nuvarande
kampen. Garanterna för denna seger
är i dag icke bara soldaterna vid fronten,
utan också kämparna i hemorten.
Ju större bekymren i dag är, desto
mer kommer den Allsmäktige en gång
att ta hänsyn till och belöna deras
prestationer som mot en värld av fiender höll
sin fana i trogna händer och bar den
framåt utan fruktan. Denna kamp
skall fördenskull till slut trots alla
djävulska påfund från våra motståndare
leda fram till det tyska rikets största
seger.
»Död, förintelse och hot
möter fienden i Tyskland.
Rikspresschefens ställföreträdare, hr
Gindermann:
»Intet tyskt grässtrå skall nära
fienden, ingen tysk man skall ge honom
upplysningar, ingen tysk hand lämna honom
hjälp. Varje stig skall han finna förstörd,
varje gata spärrad — intet annat än
död, förintelse och hat skall möta honom.
På ett fruktansvärt sätt skall han
förblöda på varje meter tysk mark som
tillhör oss och som han vill röva från oss . . .»
ledare.
Attentat mot »der Fiihrer»
i högkvarteret.
Då jag i dag talar till er så sker det
framförallt av två orsaker: 1. För att ni
skall höra min röst och veta att jag själv
är oskadad och frisk. 2. För att ni också
skall få veta närmare detaljer om en
förbrytelse som söker sin like i
Tysklands historia. En helt liten klick av
äregiriga, samvetslösa och samtidigt
brottsligt dumma officerare har smitt
en komplott för att avlägsna mig och
samtidigt med mig utrota den tyska
arméledningens stab. Den bomb som
överste von Stauffenberg utplacerade
sårade en rad för mig dyrbara
medarbetare mycket svårt, och en av dem har
avlidit. Jag själv är fullkomligt oskadad,
om. man bortser från mycket obetydliga
skråmor, kontusioner eller brännskador.
Dr J. Goebbels berättar för tyska
folket om attentatsmännen.
En general, som hittills endast
utmärkt sig i krigföringen genom att han
brukat sabotera varje stort avgörande,
var överhuvudet. En generalöverste
som redan för åratal sedan måst avlösas
och pensioneras, eftersom han vid minsta
påfrestning fick nervsammanbrott och
gråtparoxysmer, skulle överta rikets
civilförvaltning. Han hade därför också
varit civil, den enda sakliga
förutsättningen han ägde för sitt ämbete. En
annan generalöverste, som redan för
lång tid sedan utstötts ur krigsmakten
för ett fegt återtåg vid östfronten och
dömts förlustig rätten att bära uniform,
utsågs till att leda den tyska hären.
Attentatsmännen och straffen.
Den 20 juli på kvällen arkebuserades
attentatsmännen, översten greve von
Stauffenberg, general Olbricht och två
andra officerare, medan generalöverste
Beck och tre andra begick självmord.
En folkdomstol fällde den 8 augusti
dödsdomar över förutvarande
generalfältmarskalken von Witzleben,
generalerna. Höppner, von Hasse och Stieff
samt fyra andra officerare, vilka har
avrättats. . genom långsam hängning;
ytterligare sju framstående personer,
däribland förre överborgmästaren i
Leipzig Gördeler, förre polispresidenten i
Berlin greve Helldorf och förre
ambassadören von Hassell, dömdes den 11 sept.
av folkdomstolen till döden och hängdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
