Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1940
— hans gubbar leva.
2
HUSFÖRHÖR:
Pastorn: — Nå, Maja, kan du säga, vad som menas med kärlek
till nästan?
Maja (säger ingenting).
Pastorn: — Vet du inte vad som menas med kärlek?
Maja (med ett stilla flin): Nä, nu blir pastorn för grover å sej!
I FORE
ogvv, TV
yvy Nast
KAPPLÖPNING:
Den som fått sparken : — Dä va då föurr väl att dä inte trrrräffade
nöurrra utå dom ädlarrre delarrrna.
ALBERT EnosTRÖM
— Här i Hults socken i Småland ä vi bönner så hälsekes magra,
så dä växer inge gräs på körgårn.
II
rätt att säga vad som föll honom in och måla som det roade
honom att måla. Själv var han allt annat än officiell och
institutionell. Han uppträdde i allt som en fullblodsindivid, som följde
sitt väsens egen stråt genom ödemarker och kulturbygder utan
några bekymmer om världens dom och medmänniskors
konventioner. Det skulle inte fallit någon knappstöpare in att fråga
honom, när han var sig själv, eller att söka stöpa ner honom bland
massan i sin stöpslev. Han tillhörde Vår Herres mest originella
infall och lät aldrig påtrycka sig någon annan prägel.
Bakom denna egenart lurade ingenting av effektsökeri eller
förställning. Det fanns två livsmakter som Albert Engström
avskydde i djupet av sin ärliga själ — snobberiet och
skenheligheten. Han gick på jakt efter dem, och det hände väl någon gång
ibland, att han i sin jagariver kom på fel spår. Han trivdes med
konstnärsbohemer, men inte med estetsnobbar, umgicks gärna
med publikaner, men mindre gärna med fariséer. Egentligen ha-
"tade han inga människor, därtill hade han ett alldeles för gott
hjärta. I sina memoarer från Söndags-Nisse-tiden, då han flitigt
umgicks med Hugo Vallentin och genom honom fick en känning
med en antisemitisk vågrörelse, skriver han med utgångspunkt
från rashatet: »Hela min själ reagerar mot begreppet hat.» Som
sagt, Albert Engström hatade inte människor, varken på grund av
rasolikheter eller andra olikheter, men han kunde hata deras
sätt att vara. Det fanns för honom bara ett sätt att vara,
nämligen att vara den man var i överensstämmelse med naturens
mening och artbestämmelse. Denna naturalism var hos Albert
Engström varken råhet eller svaghet. Den utgjorde tvärtom
hans moraliska styrka.
FÅGELSKYTTE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
