Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1940
Deklaration om Finland.
Statsminister P. A. Hansson avger vegeringens deklaration i andra kammaren.
Sverige förmedlade fredskontakten Finland—Sovjet.
Genommarsch av fransk—engelska trupper avslogs.
Kungen bad Daladier avstå från aktion.
Regeringens deklaration i Finlandsfrågan avlämnades i första
kammaren av utrikesministern och i andra kammaren av
statsministern. Kamrarna voro så gott som mangrant samlade, och
hela regeringen var närvarande vid deklarationens avgivande.
Åhörarläktarna voro nästan fullsatta.
Budskap till kungen från Daladier.
Den 2 mars gjorde härvarande brittiske minister — sade
utrikesminister Gänther — enligt uppdrag av sin regering till mig
en muntlig framställning. De allierade voro beredda att lämna
Finland effektiv hjälp genom utsändande av en militär styrka,
efter därom framställd finsk begäran. Styrkan måste passera
norskt och svenskt territorium, och brittiska regeringen kommer
att vederbörligen begära formellt tillstånd för dess passage.
Brittiska regeringen vore medveten om att svenska och norska
regevingarna kunde ha farhågor att denna aktion skulle utsätta dem för
en stark reaktion från tysk sida. För denna eventualitet vore de
allierade regeringarna beredda lämna Sverige och Norge vidsträckt
militär hjälp, och förberedelser härför vore redan långt framskridna.
Därjämte mottog konungen, likaledes den 2 mars, ett personligt
budskap från den franske konseljpresidenten, herr Daladier,
rövande den tilltänkta allierade truppstyrkan och dess passage genom
Sverige.
På samtliga dessa framställningar lämnades under den 2 och 3
mars avböjande svar, för brittiska och franska ministrarnas
vidkommande i muntlig form.
Konungen uttalade i sitt telegrafiska svar till hr Daladier sin
önskan att den planerade aktionen ej måtte komma till stånd,
emedan han hyste den största oro för konsekvenserna därav och
120
tillade att försök alltjämt giordes att få till stånd en för Finland
acceptabel fred.
Den 5 mars överlämnade därefter minister Erkko för vidare
befordran till Sovjetregeringen Finlands svar på de ryska
fredsvillkoren. |
»Finska regeringen, som likaledes för sin del önskar
fientligheternas upphörande och fredens återställande, anser sig i sådant
syfte kunna betrakta förslaget som utgångspunkt för
förhandlingarna och accepterar det i princip. . . Samtidigt föreslår finska
regeringen avslutandet av ett vapenstillestånd på basis av status
quo under den tid förhandlingarna pågå.»
Envoyén Assarsson beordrades samma dag att omedelbart
framföra detta meddelande till sovjetregeringen jämte svenska
regeringens enträgna hemställan att ordér om fientligheternas
inställande måtte utfärdas, sedan finska regeringen nu
förbehållslöst antagit de ryska villkoren. Trots envoyén Assarssons
instigerande avvisades förslaget om omedelbar vapenvila. Ett nytt
förslag från svenska regeringen om vapenstillestånd så snart
finska förhandlingsdelegationen avrest från Stockholm,
förslagsvis kl. 11 rysk tid den 7 mars, avvisades också från rysk sida.
Sedan den finska delegationen anlänt an Moskva upphörde
Sveriges roll som mellanhand.
Även under de sista dagarna gjordes försök från svensk sida, i
samförstånd med finska regeringen, att på diplomatisk väg
förhjälpa Finland till uppnående av bästa möjliga fredsvillkor.
Särskilt framhölls i Moskva att om de ryska kraven dreves så
långt att uppgörelse icke kunde accepteras av finska regeringen,
kunde med hänsyn till opinionen i Sverige och västmakternas
hållning återverkningar på Sveriges ställningstagande riskeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
