Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors framför staffliet i sin ateljé 1932.
Konstnären Bruno Liljefors avled på måndagskvällen den 18
dec. i sitt hem i Uppsala. Han var född 1860.
Med Bruno Liljefors har en av vår tids största målare gått
ur tiden, som djur- och naturskildrare har ingen av hans
samtida kunnat göra honom rangen stridig.
Redan under sin pojktid i Uppsala roade han sig med att teckna
djur i rörelse: fåglar, hundar, rävar och tigrar. Sedan han någon
tid studerat vid konstakademin for han till Dässeldorf, där han .
studerade för djur- och jaktmålarna Deiker och Hegar, varefter
han for till Ober-Bayern. Därpå tog han i likhet med sina
kamrater i opponentgenerationen intryck av blont franskt
friluftsmåleri i Paris och i Grez, där han arbetade tillsammans med Carl
Larsson och Zorn.
Han längtade emellertid tillbaka till sitt hemlands natur, och
så slog han sig på allvar ned i fosterlandet. Efter att en tid ha
varit föreståndare för Göteborgs museiskola bosatte han sig
först på Kvarnbo nära Uppsala och under senare delen av
1890-talet till 1915 i Mörkötrakten i Södermanland och hamnade
slutligen efter en tid som stockholmare åter invid Uppsala.
Det är de direkta erfarenheterna ute i markerna, den
omedelbara inlevelsen i naturen som gjorde Bruno Liljefors till en så
utomordentlig skildrare av svenskt djurliv. Han har själv i sin
bok »Det vildas rike» berättat’ hur han alltid fascinerades av
skönheten i fåglarnas fjäderskrud. Från barndomen har han »haft
en egendomlig och stark böjelse för de vilda djurens apparition
ute», han har vant sig vid att med vakna sinnen följa allt som
händer ute i naturen och med åren skaffat sig en allt intimare
kännedom om dem. Han blev förtrogen med djurens vanor,
förstod i grund deras rörelsemekanik och drev upp sin
observationsförmåga till att uppfatta de snabbaste händelseförlopp och
de mest komplicerade sammanhang. Han var oöverträffad i att
återge den ögonblickliga rörelsen såväl hos djur som hos vind
och vågor, och samspelet är alltid fulländat såväl djuren emellan
som mellan dem och omgivningen. Allt hör på ett oskiljaktigt
sätt samman, på en gång självfallet och mystiskt: djuren voro för
honom endast en sorts högre potentiering av landskapet.
I början av sin konstnärsbana målade Bruno Liljefors gärna
djur i svensk vardagsnatur och höll sig till närbilderna och
detaljerna. Från denna tid härrör t. ex. »Rävfamilj» på
Nationalmuseum. Hans oavlåtliga studier gjorde att hans motivkrets
ständigt förnyades. Som jägare vid mera mogen ålder studerade han
allt han såg, strider, kärlekslekar, stilla lycka. När han så
flyttade från skogsbygden till skärgården vidgades synranden på
nytt. Han strövade vidare till havsbanden och upptäckte en ny
värld — havsörnarnas, måsarnas, ejdrarnas och lommarnas
grandiosa rike sådant man återfinner det i »Havsörnar» på
Nationalmuseum och »Ejdersträck» i Thielska galleriet.
På äldre dagar grep sig Liljefors också an med en helt ny
konstform, skulpturen. Han modellerade en »Sopande flicka» och
»Lek», den utanför Stockholms Stadion placerade gruppen. Ända
in i det sista vidmakthöll han sin nästan otroliga produktivitet.
Dagens Nyheter.
NH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
