Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1915
TVÅ VISMAKARE.
Jeremias i
Tröstlösa.
Jeremias bok II.
(Levi Rickson)
f. 1868.
En borde inte sova.
En borde inte sova, då natta faller på,
för tänk så mycke stjärner som blänker i dä blå.
Dä ä så tyst å stilla.
Te sova vure illa.
Ja vandrar mina vägar över slätt å gynum skog
å stjärnera di följer mej så sällskap har ja nog.
Dä säjs att di ä tusen mil å mer ändå från oss.
Än brinner di mä stadit sken, än flammar di som bloss.
Som silver å kristaller
nu deras gnister faller,
å en å annan flämtar te, når ho ha brunne ut.
Så faller ho. Då blir det som e strimma rök te slut.
En kamn’ le allri drömma så grannt å underbart
som själva natta ter sej, då stjärner lyser klart.
Dä ä som um dä hördes
ett silverspel som rördes,
En borde inte sova, när natta faller på!
En borde si på stjärnera... En borde vara två,
Tess lördan.
I bugane böljer går rågfält å vete,
å vågera vaggar på krusiger sjö,
på Lekebergsåsen går korna i bete,
å skällera pinglar.
Å svalera singlar
i höjda, där molntappar seglar som snö.
Tralla-lalla-lej . . .
Nu tänker ja på dej.
Fijoln han får hänga på spiken å vänta
tess: lördan um kvälln, då får stråktagle gno.
Då går ja te dans mä e skrattane jänta,
där kvarnbäcken rusar
å furera susar.
Då går ja te dansen på Lekebergs bro.
Tralla-lalla-lej . .
Då dansar ja mä dej.
Maja X.
Andra visboken.
(Fanny Alving)
f. 1874.
Visdom.
Va ä dä lönt te fråga,
sa Jon, om dä en inte vet,
för somliga säjer: Herran vet,
och somliga säjer: Fåglarna vet,
och somliga säjer: Fanken vet,
och somliga säjer: Du ä ett fä,
och va ä dä för nytt å få veta dä?
Hambopolska.
Och flicker, dä finns dä, stora och små,
och öger, dä har di, bruna och blå,
men när som en får si dom, tänker en som så:
Dä lär fäll bli te bara titta,
För den, som en vill ha, den kan en inte få,
och den, som en kan få, den vill en inte ha,
och vem som räkna ut’e, dä vet inte ja,
men inte va dä fäll Vår Herre.
Men flicker, di blir fäll kärngar di också,
och öger blir fäll sura, bruna liksom blå,
och när en då får si dom, tänker en som så:
Dä va allt bäst te bara titta.
För den, en kunde få, den må di gärna ta,
och den, en ville ha, den vill en inte ha,
och vem, som räkna ut’e, dä vet inte ja,
men ja vill tro dä va Vår Herre.
Dragspelsvals.
Säj, minns du den lilla vägen ve viken den blå?
Säj, minns du den lilla vägen, vi bruka å gå?
Ja, jesses du Karolina, nog minns ja fäll den,
ja, jesses du Karolina, nog minns ja fäll den.
Säj, minns du den lilla vägen ve viken den blå,
säj, minns du den lilla kyssen, du bruka å få?
Ja, jesses du Karolina, nog minns ja fäll den,
ja, jesses du Karolina, nog minns ja fäll den.
Säj, minns du den lilla vägen ve viken den blå,
säj, minns du den lilla tin, som vi bara va två?
Säj, minns du den lilla eden, du svor mej så ömt?
Nä, jesses du Karolina du, den har ja glömt.
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
