Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGGÅRDSTALET.
RE
KONUNCENS TAL
på inre Borggården den 6 februari 1914.
I vedlige män av Sveriges bondestam!
Jag bringar Eder av hjärtat Mitt kungliga tack,
för att I från allt Sveriges rike, undan
vardagslivets id och ävlan, till fosterlandets välfärd i dag
stämt möte inför Mig på Stockholms slott. Jag tackar
även alla de tusenden, som eljest givit uttryck åt
samma fosterländska sinnelag, som fört Eder hit.
Det standar, som Jag mottagit ur Edra händer,
skall för Mig alltid förbliva ett kärt och dyrbart
minne av denna dag och dess innebörd.
I haven kommit för att säga Eder mening
angående rikets vidmakthållande och vården om dess
höghet. I ären här för att med Mig göra allom
veterligt, att intet krav är för högt och ingen börda
för tung, då det gäller bevarandet av vår urgamla
frihet och tryggandet av vår framtida utveckling.
Från tider så fjärran, att de höljas i sagans
dunkel, har detta rikes byggnad vilat på
grundvalen av det fast och orubbligt sammangjutna
förtroendet mellan konung och folk. I veten ock, att
detta innerliga samband allena varit mäktigt att med
Gud göra de svenske berömliga framför andra folk
och giva dem kraft att kämpa och segra i striden
för rätt och sanning. I tider av nöd har också
Sveriges allmoge varit den klippa, på vilken
konungen i trygghet kunnat förlita sig. Och Jag
känner, att även Jag har ett rum i Edra hjärtan. I
såväl goda som onda tider håller bandet mellan
konung och folk och skall med Guds hjälp aldrig brista.
Vår tid är allvarlig. Det gäller nu, likasom
fordom, att vårda det arv vi mottagit av våra fäder,
och som ubppbyggts med deras arbete och blod. Det
gäller även att rätt förvalta det pund, som blivit oss
anförtrott, och förkovra det — oss till gagn, men
ingen till skada. Häri ligger vår gemensamma plikt
i nutiden — för framtiden. Det är känslan härav,
som fört Eder hit. Det är oron för fosterlandets
säkerhet, som i dessa vinterdagar kommit Eder att
lämna Edra lugna boningar. Det är kravet på en
fast grund för rikets framtid, som ti detta ögonblick
förenar Edra frejdade landskapsfanor under Svea
rikes kungsflagga, som blåser häruppe över oss alla.
Så haven I inför Mig uttryckt Eder bestämda
önskan att se landets och folkets förnämsta livsfråga
snarast möjligt slutgiltigt löst, och I haven förklarat
Eder redobogne och villige att åtaga Eder de bördor
och bringa de offer, som därmed äro förknippade.
Intet kan för en konung vara mer dyrbart än att från
folkets egna läppar mottaga vittnesbörden om dess håg
och vilja att skänka honom sitt trofasta stöd vid
utövandet av hans ofta tunga, konungsliga plikt. Ingen
konung, som före Mig burit Sveriges krona, har i
samma mått som Jag åtnjutit förmånen att på denna
plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges
allmoge och höra dess röst. Medvetandet om Edert
orubbliga förtroende till Eder konung gör Mitt
kungliga värv visserligen dubbelt ansvarsfullt, men på
samma gång lättare att fullgöra, och Jag lovar att
icke svika Eder. I kunnen vara förvissade, att Jag
aldrig ämnar dagtinga med Min övertygelse om
vad Jag i fråga om värnandet av fäderneslandets
självständighet anser rätt och nyttigt.
De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa
den meningen, att frågan om övningstiden för
intanteriet icke nu bör lösas, men Jag delar ingalunda
denna uppfattning; tvärtom har Jag samma åsikt,
som I för Mig nyss uttalat, nämligen att
försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och avgöras nu,
ofördröjligen och i ett sammanhang. De fordringar
på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som
av sakkunskapen inom Min armé uppställas såsom
oeftergivliga, frångår Jag icke. I veten alla, att detta
betyder en utsträckt tjänstgöringstid för de
värnpliktige, jämväl med hänsyn till behovet av
vinterutbildning. För lösandet av sina stora uppgifter måste
vidare Min flotta icke allenast vidmakthållas utan
också 1 betydande mån förstärkas.
Må vi samfällt arbeta för rikets försvar! Då skall
det också lyckas oss att föra denna för fosterlandet så
viktiga och avgörande fråga till ett lyckobringande
resultat. Jag skall, Min plikt som Eder konung
likmätigt, söka visa Eder vägen för att nå vårt
gemensamma mål. Följen och stödjen Mig därföre allt framgent.
Inför släkten som gått och inför släkten som komma
skola vi för Gud stånda till ansvar för våra
handlingar. Den Högste, som hittills hållit Sin hand
över Svea rike, Han bevare nu och i kommande
tider vårt land och folk!
Gud välsigne Eder alla!
Leve vårt älskade fosterland! — Leve Sverige!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
