Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1912
Gunnar Wingårds självmord.
Gunnar Wingård död för egen hand.
Skådespelaren vid Svenska teatern
Gunnar Wingård ändade natten till den
7 oktober sitt liv genom ett revolverskott
— se där det sorgebudskap som tidigt i
går morse spreds i huvudstaden.
Det var i sin våning, Grevmagnigatan
8, Wingård utförde den förtvivlade
handlingen. Självmordet upptäcktes först vid
10-tiden på förmiddagen; hans
hushållerska fann honom, då hon trädde in i
hans skrivrum, fullt påklädd, liggande på
golvet med ett skottsår i hjärttrakten.
Den olycklige var redan kall och stel och
tillkallad läkare kunde endast
konstatera att döden redan inträtt.
På den dödes skrivbord fann man ett
brev, i vilket han tagit avsked av livet.
Det framgår icke därav tydligt vad som
varit orsaken till hans förtvivlade
handling. I brevet har han skrivit något om
att »skutans kapten ej orkar hålla ut
längre». Han säger att man icke skulle
döma hans handling så hårt, om man
blott visste hur ensam och övergiven han
var. Brevet slutar med följande ord: Min
död kan gagna någon, men mitt liv
gagnar ingen, ingen ingen!
Man vill söka en förklaring till det
skedda i Gunnar Wingårds nervositet och
exentriska läggning. Alltsedan ungdomen
har Wingård använt pulver och
sömnmedel till överdrift och detta torde ha
underminerat hans nerver. Han var
särskilt på senare tiden ofta tungsint och
melankolisk till lynnet och
självmordstankar voro ofta ej främmande för
honom. Han har även under den senaste
tidén varit missnöjd med arbetet vid
teatern, vilket möjligen i någon mån
kunnat påverka honom.
Som närmast sörjande efterlämnar han
en broder, vilken är apotekare i Öregrund,
och en minderårig son, vid vilken han
var innerligt fäst, i det kortvariga
äktenskapet med Harriet Bosse.
Fru Harriet Bosse, den avlidnes förra
maka, blev djupt skakad då sorgebudet
nådde henne. Hon ville genast skynda
till skådeplatsen för den tragiska
händelsen, men hindrades av sina vänner, som
ville bespara henne den ytterligare
sinnesrörelse som åsynen av den döde skulle
medföra. På grund av den upprörda
sinnesstämning hon befann sig i kände
hon sig ej i stånd att på aftonen utföra
230
Gunnar Wingård.
Gunnar Wingård föddes i Stockholm
— i huset Nybrogatan 15 B — år 1878.
Fadern var apotekare och flyttade till
Sundsvall och där kom W, att gå i skola.
Medan han år 1899 låg i Stockholm för
att läsa på studenten tog han
engagemang hos direktör Selander, där han
stannade i tre år. År 1902 engagerades
han till Svenska teatern i Helsingfors.
Hans rykte blev så stort att han
engagerades av direktör Ranft och hösten
1906 gjorde han sin entré på
Vasateatern i »Rosenlogen». Bland hans många
roller må nämnas: Gustaf III i Didrings
»Två konungar», dr Jura i Bahrs
»Konserten», Mats i Strindbergs
»Kronbruden» och Gösta Berling i Algot
Sandbergs dramatisering.
sin roll i »Eldprovet» på Dramatiska
teatern, varför i stället gavs »Johan
Ulfstjärna» med fröken Teje som Agda.
Gunnar Wingårds jordafärd.
Alla stadens automobiler upptagna. Extra
spårvagnar till Haga. Folkvandring till
Nya kyrkogården.
Gunnar Wingårds sista färd på
torsdagsmiddagen den 10 oktober blev en
synnerligen gripande akt.
I tåget syntes den bortgångnes bror,
apotekare Wingård med fru, hans hus-
hållerska fröken Forssenius m. fl. jämte
en stor mängd av våra sceniska artister,
framför allt kamrater från Vasateatern
och Svenska teatern. Närvarande voro
bl. a. direktör Alb. Ranft med fru, hrr
Gustaf Ranft, Nils Arehn, Gunnar
Klintberg, Anders de Wahl, Kåge, Allum,
Oscar Bergström, Ralph, Lund,
Textorius, Viktor Lundberg, Hammarén, fru
Ester Sahlin fröknarna Olga Andersson,
Tollie Zellman m. fl.
Senare på eftermiddagen, då det redan
blivit tomt omkring den bortgångne
skådespelarens sista vilorum, avlade fru
Harriet Bosse ett besök där och nedlade
på graven ett par skära dahlior.
Pietetslöshet inför döden.
Vid jordfästningen i går kunde man
icke annat än känna både häpnad och
blygsel inför den hänsynslöshet varmed
de utomstående trängde på. Innan
jordfästningsakten i gravkoret begynt, sökte
folkmassan med all makt tränga sig in
i koret, och det var med anlitande av
alla krafter polisen lyckades hejda
strömmen.
Vid själva graven fanns heller knappast
något utrymme för de sörjande. Där hade
de utomstående redan på förhand ställt
upp sig, och det tycktes alls inte ingå i
deras medvetande att de möjligen kunde
ha skyldighet att lämna rum för dem
som stodo den bortgångne personligt
nära.
Fru Harriet Bosse offer för
förtalet.
En hänsynslös skvallerkampanj med
anonyma brev och hotelser.
Nervös och sjuk av förföljelsen, ber hon
om allmänhetens bistånd.
Med anledning av det förtal och de
äreröriga beskyllningar som spritts och
i dagarna sprides om fru Harriet Bosse
får undertecknad, till vilken fru Bosse
rörande denna sak hänvänt sig,
uppmana en var som hört eller hör dylika
rykten att för mig uppgiva källan, så att
ryktesspridarna må kunna rättsligen
åtalas och därigenom det bli ett slut på det
obefogade, elaka skvallret, inför vilket
man eljest står värnlös.
Stockholm den 7 november 1912.
Joh. Ad. Hultman,
ledamot av Sveriges Advokatsamfund,
adress Klara västra Kyrkogata 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
