Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1911
Fröding på lit de parade.
GUSTAF FRÖDINGS JORDAFÄRD.
Bort gå de,
stumma skrida de
en efter en till skuggornas värld.
Klockorna dåna. Tungt slå de,
mullra och kvida de,
sjunga sin sång till de dödas färd.
Milselångt borta jag sitter.
Ändå hör jag klockornas slag.
Hela vårt land i vinterns glitter
hör de klockor, som ringa i dag.
Sommar var du och blommande
vår,
sävens sus vid sjöarnas stränder.
Sov, vår sångare, sov på din bår,
lyft på tusendes händer!
Vitt blev ditt hår. Långt blev ditt
skägg.
Solen sken in på bibelns ord,
där du satt vid din vägg
som Job på sin hög av aska och
jord. :
Förunderligt stort är ett
människoöde.
Dröm och såga och skummande
flöde,
vågor och lågor och stormars kör,
men hon själv är det sköraste rör.
Dö, dö, det är rösten hon hör,
när hon skapar och frågar och
spanar.
Allt fåfängligt,
allting jordiskt dör, dör,
men hon själv blir det verk, som
hon danar,
Skald, stig genom nattens dörr
kungarak till skuggornas skara!
Oförgängligt
strängaspelet, ditt silverklara,
ljuder ännu för oss som förr.
Verner von Heidenstam.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
