Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1910
Andans män.
Riksdagsman som utdrivit djävulen.
s Målaren =
Hesselbom har haft en inte
« alldeles vanlig
konstnärsbana. Under sitt
mångskiftande — liv
har han även varit
frikyrkopredikant
och förberedde sig
1874 därtill genom
att söka inträde i
missionsskolan vid Johannelund, där han
sedan vistades de föreskrivna två åren.
Just vid den tiden började de
Waldenströmska kätterierna i fråga om
försoningen låta höra av sig. Det var inte utan
att en och annan fläkt av denna »farliga
radikalism» nådde skolan, fastän
eleverna höllos vid den mest benhårda
dogmatism: Bland lärarna var numera
riksdagsmannen, klockare Sandqvist. Om
honom erinrade sig Hesselbom med
mycket nöje att han en gång utdrev
villfarelsens djävul ur skolsalen med att kasta
ut ett glas vatten genom fönstret och
spotta tre gånger.
Nu undrar man bara om den gode
klockaren skall försöka att på samma
kraftiga sätt besvärja den politiska
villfarelsens demon sådan han uppenbarar
sig i riksdagen.
Otto Hesselbom.
Är Petrus ett släktnamn?
Arbetaren Petrus Levi Johansson Prins
i Lidköping hade anhållit hos
vederhörande länsstyrelse om tillstånd att såsom
släktnamn antaga namnet Petrus. Inom
den utsatta besvärstiden inkom en
protest mot denna framställning från
bokföraren Petrus Lagerlöf. Konungens
befallningshavande lämnade emellertid
dennes invändning utan avseende, och
biföll ansökningen med den motiveringen
att namnet Petrus såvitt känt är, icke
bäres av annan släkt.
Jordfästningsstrejk.
Justitieombudsmannen hade låtit åtala
kyrkoherden i Tossene C. G. Barclay för
det han 1909 vägrat förrätta en
jordfästning förrän de av grov- och
stenhuggeriarbetarna till graven medförda röda
fackföreningsstandaren blivit avlägsnade.
Göteborgs domkapitel frikände Barclay, då
han handlat efter vad han ansett vara sin
ämbets- och samvetsplikt, men Göta
hovrätt har nu dömt honom för
oförstånd i ämbetet till varning.
Ett kätterskt herdabrev.
Biskop John Personne.
Varför skulle icke en präst, lika väl
som en annan människa, hava frihet
att omfatta vilken politisk övertygelse
som helst?
Anarkist kan han naturligtvis icke
vara, ty anarkism är ingen politisk
övertygelse, utan en ieori om att våldsdåd
äro tillåtliga för uppnående av politiska
syften. Men varför skulle han ej få vara
socialist? En stor del av engelska
prästerskapet omfattar, åtminstone delvis,
socialistiska idéer. Socialism innehåller väl
åtskilligt, som är fullkomligt berättigat.
Den sociala frågan kan inte nedtystas;
den måste lösas.
Anonyma krypskyttar betraktar jag
som luft, dålig luft. Det är t. o. m.
troligt, att jag på ett och annat håll rentav
blir »bannlyst» såsom »otrogen» eller
»rationalist» eller »falsk profet» eller något
annat hemskt. När Leo Tolstoy blev
bannlyst av den ryska kyrkan, tog han
saken trankilt och förklarade skämtsamt,
att han bannlyste den ryska kyrkan
tillbaka. Så skola sådana tilltag tagas.
Jag antar, att också somliga av eder,
mina ämbetsbröder, anse åtskilligt i mitt
herdabrev vara oriktigt och betänkligt.
Jag sätter då mycket värde på om I vid
den enskilda förtroliga samvaron öppet
och ärligt säger mig edra betänkligheter.
Kanske mycket på den vägen kan bliva
klart. Och låtom oss alltid försöka att
tänka kärleksfullt om varandra. Då blir
allt gott, trots olika meningar. — — —
Linköping den 28 september 1910
John Personne.
Bönen för krigsmakten till lands
och vatten.
Den socialistiska
pastor Spak påpekar
i Socialdemokraten
att han »för ett par
veckor sedan mot
tog ett brev från en :
ämbetsbroder, som :
på samma gång är
partikamrat, med
förfrågan om jag ville
ansluta mig till en grupp präster som vid
läsningen av dens. k. allmänna kyrkobönen
börjat utesluta bönen för krigsmakten.
Meningen var att om möjligt få tillstånd
en så pass allmän opinion att
myndigheterna, stående inför ett redan fullbordat
faktum, skulle nödgas ta hänsyn därtill».
Hr Spak ville ej göra sig skyldig till
»ett faktiskt formellt ämbetsfel». Han
fortsätter:
Jag skrev en i vördsammaste form
avfattad petition i ärendet till Sveriges
enda radikala biskop (i Linköping). Jag
åberopade den ömmaste samvetsnöd i
vilken våra republikanska och
fredsvänliga kristna befinna sig vid »bedjandet»
av allmänna kyrkobönen, och jag
påpekade den upprörande oärlighet, ja — rent
ut sagt — den brutala humbug som ligger
i att lägga i vår mun orden »vår älskade
konung» samt att bringa oss att bedja(!!!)
för dels familjerna Bernadotte,
Hohenzollern och Romanov, dels sjö- och
landmilitarismen. Jag bad hr biskopen i de
mest bevekande ordalag att motionsvis
fästa kyrkomötets uppmärksamhet på det
grova samvetstvång som härmed
pålägges de socialdemokratiska kristna
(präster och lekmän) i landet och på den
upprörande oärlighet i vårt böneliv vartill
man med våld tvingar oss. Men min
petition måtte ha råkat ut för något
missöde vare sig på posten eller annorstädes,
jag har i varje fall icke sett ringaste
skymt av resultatet av densamma, icke
ens i min egen privata postväska.
H. F. Spak.
De osedliga bilderna.
Vid Stockholms prästsällskaps senaste
sammanträde diskuterades saluhållandet
av osedliga vykort och fotografier. Vid
sammanträdet visades prov på vad som
i detta fall kan erhållas i vissa affärer.
Definitivt beslut i frågan kommer
sällskapet att framdeles fatta.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
