Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1910
Ander dömd till döden.
Den dömde visade ingen sinnesrörelse när domen föll den 14 maj.
»Åja, den domen hade jag just väntat.»
Konftrontationen.
Stadsfiskal Lidberg berättar:
Fredagen den 7 januari, dagen efter häktningen, blev
Ander på bårhuset konfronterad med liket av den
mördade unga kvinnan. Det tog omkring fem minuter. Han
fick taga plats framför den döda kroppen.
— Ni står inför den mördade! sade jag till honom.
Känner ni igen henne.
— Nej, jag har aldrig sett henne förut.
— Ser ni, hur mördaren misshandlat henne?
— Ja, det är förskräckligt.
Därefter ville Ander icke längre betrakta offret, utan
lät blicken irra omkring i rummet. Då han uppmanades
att rikta sin uppmärksamhet på den mördade svarade
han:
— Ja, men det ligger ju fler där! Han gjorde därvid en
åtbörd med handen mot två övertäckta lik som lågo i
närheten. Då han tillhölls att betrakta den döda som
konfrontationen gällde och tillfrågades om han icke
möjligen ändå kunde påminna sig att han vid något tillfälle
sett henne förut svarade han:
— Det var en märkvärdig panna hon har. Hur länge
skall jag stå här och se på henne?
Han tillade med ett småleende:
— Har ni tid att stå här, så nog kan jag stå här.
— Svara nu bestämt! Har ni sett henne i livet!
— Nej, men de förändra sig så efter döden.
Ander syntes fullkomligt oberörd under dessa långa
minuter, undantagandes vid sista frågans besvarande. Då
föreföll han ganska orolig.
Kyrkogårdspöbel.
Det tycks ha utspelats ruskiga scener av nyfikenhet
vid den mördade Victoria Hellstens grav.
Man kännt: från föregående, mera celebra
begravningar dessa avskyvärda typer som tränga sig fram och
såra sorgen med nyfikenhetens kalla blick. Man känner
dessa slamsande schaner och käringar, som kräla fram
likt vämjeliga likmaskar var det finns en död att frossa
på. Och män med, för resten, i regel stora, hårda, snikna
figurer, gamla, darrande gubbar, själva på gravens brädd,
som ha sin perversa njutning i andras tårar och klagan
och allt det tunga och hemska omkring en bår. Av all
pöbel är denna av hejdlös nyfikenhet och stönande
sensationsbegär drivna kyrkogårdspöbel den vidrigaste.
Mac. i Dagens Nyheter.
Ander om sin dom. 17 maj.
Det uppges att Ander, då han efter att ha fått sin
dödsdom återfördes till fängelset, yttrat till ett par mötande
detektiver:
— Åja, den domen hade jag just väntat!
När han kom in i sin cell hade han lugnt återtagit
läsningen av en reseskildring, som han hållit på med då
han hämtades för att höra utslaget.
14 januari.
122
Ander fortfarande kall och känslolös. 20 maj.
Den dödsdömde Ander är fortfarande samma kalla,
slutna natur som då han först efter mordet fördes inom
fängelseportarna. Man hade väntat att dödsdomen skulle
ha någon inverkan på hans sinnestillstånd, men av allt
att döma har så ej blivit fallet. I många fall är mannen
en fullständig gåta. Lugnt och ordentligt fullgör han
vad cellivet föreskriver honom. Han ger ingen som helst
anledning till anmärkning i sitt uppträdande mot
fångbetjäningen, utan betraktar sina vakter närmast med
slö liknöjdhet. Hans sinnestillstånd har därför inte heller
rubbat hans levnadsordning. Aptit och sömn äro som
förut, och något dystert ruvande vare sig över sitt brott
eller öde som väntar honom kan man inte iakttaga.
Ander säljer sitt lösöre. 24 maj.
Som förut omtalats, ingav Ander en skrivelse till
rådhusrätten med anhållan att återfå de penningar som vid
visitationen fråntogos honom och som för närvarande
förvaras i poliskammaren. Denna Anders begäran
kommer troligen icke att bifallas. Däremot överlämnades i
lördags till Ander de kläder och övriga föremål han vid
anhållandet innehade samt den koffert vari han hade
de stulna penningarna förvarade på Temperance. Ander
bad efter inventeringen att föremålen måtte säljas för
att han med penningarna skulle kunna förbättra
fångkosten. Detta bifölls, i enlighet med gammal kutym, och
på måndagen såldes sakerna till en klädmånglerska till
ett pris av sammanlagt II kr. Ander har förut genom en
fångkonstapel pantsatt ett par skor för 2 kr. Då en av
bevakningen framhöll för Ander att han dock kanske
borde behålla något, svarade Ander: »Ånej, sälj
alltsammans. Det gör ju detsamma nu, efter jag skall nackas
i alla fall.»
Ander lovar att bli en bättre människa.
27 juli.
Rånmördaren Ander har nu avgivit sin bebådade
besvärsskrivelse till konungen. Den lyder in extenso: »Som
jag av Stockholms rådhusrätt genom utslag den 14
sistlidna maj dömts för rånmord att mista livet, vilket
utslag blivit genom eders k. m:ts och rikets Svea hofrätts
utslag den I innevarande Juli fastställt, vågar jag,
under åberopande av vad förut från min sida andragits och
enär jag är fullkomligt oskyldig till rånmordet, i
underdånighet anhålla det täcktes eders k. m:t med
upphävande av domstolarnas utslag döma mig allenast för
det jag innehaft gods som jag bort inse vara oärligt
åtkommet till viss tids straffarbete, så att jag under fängel-
setiden får bättra mig och bli en ordentlig människa.
Underdånigst
Johan Alfred A:son Ander.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
