Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1909
Klart Trelleborg—Sassnitz.
Sveriges Tysklandsförbindelse invigd den 6 juli.
Den svenska färjan » Drottning Vietoria» löper in i Trelleborgs hamn på sin första färd med konung Gustaf ombord.
Invigningen var förenad med ett furstemöte, i det konung Gustaf med pansarbåten Oscar II reste över till Sassnitz,
varest kejsar Wilhelm å Hohenzollern gav frukost för konungen.
Därefter återvände konungen till Trelleborg och
hälsade där som sin gäst kejsaren, till vilkens ära middag gavs å Oscar II.
Huru Sassnitz-routen kom till.
Knut Wallenberg berättar.
Initiativet till ångbåtslinjen Trelleborg—Sassnitz togs
på sin tid av bankdirektör Knut Wallenberg, vilken
sedan i samarbete med generaldirektör Lagerheim,
envoyén Gustaf Wallenberg m. fl. bragte projektet till
dess lösning. Om närmaste anledningen till att
bankdirektör Wallenberg kom att intressera sig för en egen
svensk förbindelse till kontinenten har han för en
tidningsman berättat följande:
Någon gång i början på 1880-talet nödgades min hustru
och jag att över linjen Korsör—Kiel resa till Tyskland.
Verkliga förhållandet var att min hustru ämnade söka
specialist utomlands. Sjöresan till Kiel gick betydligt
fortare än vad man beräknat, så att vi redan vid 5-tiden
på morgonen voro i Kiel. Tåget därifrån gick först vid
7-tiden.
Färjan hade ännu icke hunnit lägga i land, då en
kvinnlig tjänsteande inträdde i vår hytt och förkunnade att
vi måste stiga upp och lämna färjan. Som vi sågo att
80
det var god tid, lågo vi emellertid kvar. Om en stund
återkom emellertid tjänsteanden med hälsning från
kaptenen att vi måste stiga upp, emedan ingen fick ligga kvar
ombord å färjan.
Förargade över ett dylikt trakasseri gjorde vi toalett
och gingo i land. Härunder passerade vi förbi kaptenen,
som satt på däck med en del bekanta. När han fick se
oss sade han högt till sitt sällskap, men med tydlig
adress till oss, att färjan icke var något hotell för någon
annan än honom själv och hans vänner.
Vi nödgades så tillbringa en och en halv timma i en
usel kiosk i väntan på tåget. Då lovade jag mig själv att
jag skulle sätta in alla mina krafter på att få till stånd
en välskött, direkt förbindelse. När tanken väl var väckt,
skred jag raskt till verket. I Berlin sökte jag upp vår
dåvarande minister Lagerheim och rådgjorde med honom
om saken. Från detta lilla frö har, kan man säga, slutade
hr Wallenberg, den nuvarande ångfärjeförbindelsen
upprunnit. Den hade naturligtvis tillkommit ändå, men
säkert är att den danska kaptenens ogenhet i hög grad
påskyndade tillkomsten av Trelleborg—Sassnitz-routen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
