Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortfördes, stoppade man ner det på bottnen av en stor lår och
täckte över det med skinka och rökt fläsk, som inte
saracenerna kan tåla. Så att då tullbetjänterna hade öppnat
locket på låren, skyndade de därifrån så fort som möjligt.
Men de två köpmännen förde San Marco oskadd till Venedig.
Du vet ju, att det är så berättelsen lyder, Beppo.
— Ja visst, Cecco.
— Ja, men nu ska du höra, och Cecco reste sig halvt upp
och talade med dov röst i sin ängslan. Ser du, detta är det
förskräckliga. När jag talade om, att den helige hade legat
gömd under fläsket, började pojkarna storskratta. Jag tystade
på dem, men de skrattade desto mer. Giacomo låg på magen
i förstäven, och Pietro satt med benen hängande utöver
båtkanten, och de skrattade så, att det hördes långt utåt havet.
— Nå, men Cecco, två barn kan väl få skratta.
— Men förstår du då inte, att de har dött där i dag? På
samma ställe! Kan du eljest förstå varför de skulle dö
just där?
Nu började de alla tala och trösta. Det var hans sorg,
som förvillade honom. San Marco var inte sådan. Han tog
inte hämnd på två barn. Det var ju naturligt, att om en båt
skulle råka ut för storm, så skulle det vara ute på öppna
havet och inte i hamnen.
Inte hade hans söner levat i fiendskap med San Marco!
Man hade hört dem ropa: ”Evviva San Marco” lika ivrigt
som envar annan. Och han hade beskyddat dem ända till i
dag. Han hade aldrig visat vrede mot dem under de år,
som hade gått.
— Men du, Cecco, sade de, du bringar olycka över oss
med ditt tal om San Marco. Du, som är en gammal och vis
man, du borde veta bättre än att reta honom mot
venetianarna. Vad är vi utan honom?
Cecco satt och såg på dem med förvirrade blickar.
— Ni tror det då inte? sade han.
— Ingen förnuftig människa kan tro något sådant.
Det såg ut, som de skulle ha lyckats lugna honom.
— Jag vill försöka att inte tro det, jag heller, sade han.
Han reste sig och gick mot dörren. Det vore för grymt, inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
