Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1856
Herman Bj urstens syn på,
Bref till en
vän i
landsorten!
Fredrika Bremer.
Stockholm d. 6 Nov. 1856.
ELLER
EN SJÄLS HISTORIA.
TUNG 01 DG? (BDKLIGA L1PVET
Broder!
Jag återkommer, enligt löftet i mitt
sednaste bref, till en närmare granskning
af m:ll Bremers »Hertha eller En själs
historia».
Hertha tillhör den svenska
skönlitteraturen; den har en författarinna, länge
och vida frejdad på detta fält; den
framträder dessutom med anspråk att
icke allenast tillhöra moderlandet, utan
att vara ett verk af betydelse för hela
civilisationen. Den har redan i första
hand blifvit satt i den europeiska
allmänhetens händer. Det kan sålunda icke
vara nog att betrakta den såsom en
välment social afhandling.
Hertha är hos m:ll Bremer idealet
för den sanna qvinnan, den verkligt
emanciperade. — Då m:ll Bremer
sålunda utan tvifvel skulle vilja se inom
vårt fädernesland införd den
uppfost-rings-method för qvinnan, som i Hertha
förmodas, så låtom oss se till, hvarthän
en sådan method skulle föra och på
hvilken punkt vi skulle komma att stå
såväl i borgerligt, som sedligt hänseende,
i händelse förf:s välmenande, men
enfaldiga förslag blefve realiserade.
Hörom sålunda Hertha sjelf, då hon
talar till sin syster Alma.
*Om vi ändå fått lära något grundligt
och fått frihet att försöka våra krafter,
som unga män göra det, så skulle jag
icke klaga. Är det ej underligt Alma, att
man alltid frågar gossar, hvad de vilja
blifva hvad de ha håg eller fallenhet för,
och ger dem sedan tillfälle att lära eller
utveckla sig efter deras böjelser, och att
man aldrig gör så med flickor. De få
icke sjelfva tänka eller välja yrke eller
lefnadsväg. Och jag skulle ha velat
lefvat på vatten och bröd och varit
FREDRIKA BREMER,
FÖRF. TILL »TECKNINGAR UR HVARDAG8HFVET», “HEMMEN
I HEN NYA VERLDEN», M. M.
FÖBBA DELER.
STOCKHOLM,
ADOLF RONNIKK8 FÖBLAO,
1#B0.
öfverlycklig, om jag fått lära hvad
ynglingar lära vid akademien (således
äfven hebreiska, fysik, latin, grekiska,
filosofi, matematik, m:ll B.?), fått i
frihet med bryta mig min väg . . . Hur
lyckligt att få intränga i mysterierna af
det sköna och höga (konst och vetenskap)
och sedan gd ut i verlden och meddela
andra den vishet man lärt... det goda
man funnit.» (Läsare! sådan bör, enligt
m:ll B, qvinnans bestämmelse vara, lika
År sta slott, Fredrika Bremers hem.
”Hertha”.
så väl och med
samma rätt som
mannens. Naturens bok
synes numera för
denna förf. vara en
tillsluten skrift.)
–––––Bland
vetenskaper, som m:ll
B. med förklärlek för- ri _.
Herman Bjursten.
ordar såsom
lämpliga för ett qvinnligt studium är
medicinen.
»Qvinnor* — säger hon »ha af ålder
varit kända för deras skicklighet som
läkarinnor.» — »Den rätta sårläkarinnan
ser på såret, såsom en moder ser på ett
sjukt barn», (för m:ll B. betyder det
ingenting, hvar såret sitter, såsom snart
skall visa sig) »och när såret, väl renadt
och tvättadt, liksom ler mot henne
med ett visst friskt och lugnadt tycke,
såsom ville det tacka för behandlingen, då
ser derpå tillbaka med en känsla af
tillfredsställelse och välbehag, o. s. v.»
— M:ll B. låter sin unga, ståtliga hjeltinna
efter den stora eldsvådan i Kungsköping
vandra omkring och förbinda de sårade.
Den blygsamma varelsen finner det
ingalunda anstötligt att sköta »Yngves
knäskada», att sitta dag efter dag vid den
sängliggande patientens bädd och med
sin mjuka hand förbinda en henne förut
alldeles obekant ung mans sår». —
Detta kapitel har till öfverskrift »Herthas
del». Om det varit fråga om foten, skulle
jag inte ha sagt så mycket om det,
men — knäet . . . det är i sanning för
långt gånget.
Men ändå vill m:ll B. naturligtvis
ändå längre. Hon är inte nöjd med en
sårförbinderskas »blygsamma» lott. Hon
vill, att qvinnan skall studera medicinen,
likasom de öfriga vetenskaperna
grundligt. Således på anatomisalen, bland
nakna, sönderskurna, vedervärdiga
kroppar. — Och slutligen — ty M:ll B. är
genomgående — till någon högre
läroanstalt med de näpna femtonåriga
ungarna, till någon stats-pension, der
de kunna få insigt i lösningen af
filosofiens gåta, i samhälls- och rättslärans
principer, i filologien eller estetiken, allt
efter olika slag. Och för att kröna verket,
böra de unga flickorna studera
tillsammans med *ynglingar».––––––––-
Au revoir
Ernst Ludvig
(Herman Bjursten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
