Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1848
Revolutionsdyningar i Stockholm.
1 stridsvimlet vid Storkyrkobrinken.
Teckning: Fritz von Dardel.
Claes Lundin berättar om
Mars-oroligheterna i Stockholm.
Revolution i Paris —
oroligheter i Stockholm.
Underrättelsen om att Republiken
utropats i Paris satte hela Stockholm i
rörelse, och under Onsdagen d. 8 Mars
jublades här öfverallt. Aldrig förr har
man väl sett en sådan hänförelse i vårt
samhälle, och den som ej sjelf var vittne
dertill, skulle svårligen tro att
republikens utropande i fremmande land kunde
med sådan förtjusning firas i ett
kungarike.
Att ungdomen skulle visa sig hänförd
öfver hvad som ansågs vara den nya
tidens seger öfver föråldrade former, var
förklarligt, men äfven gamle uttryckte helt
oförbehållsamt sin stora glädje öfver att
Konungatronen i Frankrike var störtad.
»Reformvännerna», som arbetade för
politiska och kommunala reformer och
isynnerhet ifrade för en snar lösning af
representationsreformen, skulle ha en
»reformbankett». Och denna tycks
intressera den stora massan i högsta grad.
En olycksdiger Lördag.
Banketten gick för sig i De la Croix’
salong vid Brunkebergs torg och
bevistades af omkring 400 personer. Det var
Lördagen d. 18 Mars. På morgonen samma
dag hade man på åtskilliga ställen i
staden funnit en proklamation anslagen
af följande utseende:
5000
medborgare
Samlas på Brunkeberg i afton!
Lefve reformen.
Allmän rösträtt.
Vid middagstiden syntes
militärpatruller till häst och fot genomströfva
Stockholm. Högvakten vid Kongl. Slottet
och »corps de garder» besattes med
mångdubbel vaktstyrka. Fotgardistema
hade sina kartuschremmar fullsatta med
patroner, och hästgardets pistoler voro
synliga. — Allt detta väckte naturligtvis
uppseende. Ju flera militärer syntes på
gatorna, dess talrikare blefvo de civile
som skulle taga dem i betraktande.
Många förargades öfver de militära
tillrustningarna, men flertalet skrattade åt
dem. Man gjorde naturligtvis jemförelse
med Paris och sade:
— »Då ett Franskt drama skall
åter-gifvas på Svenska, förlorar det nästan
alltid i öfversättningen.»
Folksamling på Brunkebergstorg.
Under det Reformvännernas bankett
pågick samlades tusentals nyfikna
utanför De la Croix’ på Brunkebergstorg.
De förde visserligen litet oväsen, hurrade
då och då, men inga svårare oordningar
förmärktes.
Massorna dra sig till
Storkyrkobrinken för att demonstrera mot
Presidenten J. A. von
Hartmansdorff.
Uppträdet i Storkyrkobrinken var af
en ganska obehaglig beskaffenhet, och
den som väl kommit in bland den täta
mängd, hvilken omgaf stenkastarna hade
ej så lätt att komma derifrån. Hela
Brinken var full af folk, men de
egentliga våldsverkame voro visst ej flere
än trettio eller fyrtio.
Militären skjuter skarpt.
Kl. 7
påLördagsqvällenlästeentjenste-man från Poliskammaren upp
Öfverståt-hållarens uppmaning att folkhopen måtte
skingra sig. Den uppmaningen blef utan
påföljd och hopen fortsatte med
otidigheter, skrän och stenkastning. Militären
gjorde en choc och massan trängdes
nedåt Riddarhustorget men omedelbart
efter det militären återgick till sitt
utgångsläge uppe i Storkyrkobrinken följde
massan, skrikande efter. Då hördes en
trumhvirfvel och strax derpå smattrade
gevärsskotten.
Konungen lugnar massan.
Så snart skjutningen börjat, begaf
sig riksdagsmannen, Borgmästaren i
Westerås Ekholm till Konungen, hvilken
just då återkommit från Operan hvars
föreställning han icke bevistat till slutet.
Ekholm besvor Hans Majestät att gifva
befallning om eldens upphörande samt
att sjelf söka lugna folket. Konungen
följde rådet steg till häst och red i
sällskap med sina söner till Storkyrkobrinken,
der han talade till folket och frågade
hvad det önskade. Den frågan var icke
så lätt att besvara, ty egentligen visste
man icke vad man önskade annat än få
skräna och kasta sten. Emellertid hördes
rop på, att de som häktats under aftonens
lopp skulle frigifvas. Detta beviljades
och Konungen talade vänligt till folket
och uppmanade det att upphöra med
oordningarna och aflägsna sig.
»Lefve Konungen!» skallade nu i
Storkyrkobrinken, och folkmassan skingrade
sig. Men flertalet gick icke hem, utan
förflyttade sig till Norrmalm der nytt
oväsen anställdes. Inte förrän kl. 3
på Söndagsmorgonen var lugnet
fullständigt återställdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
