Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1817
Reformationens 300-års Jubileum.
öfver hela Sveriges Rike
hölls den 31 October Tack«
sägelsefester till åminnelse
af de 95 Tesernes upp»
spikande på Kyrkporten
till den Wittenbergska
Slottskyrkan.
H. M. Konungen, hvars
helsa icke tillät Honom be«
gifva sig till Slotts«Capel*
let, hade i sine egne rum
Gudstjenst. — I Upsala
Domkyrka talade Frofes»
sor Eric Gustaf Geijer.
Martin Luther.
Ur TAL
hållet på Kongl. Carolinska Lärosalen i Lund, vid Jubel-Festen 1817,
af Esaias Tegnér.
––––Det gifves i allmänhet ingenting svårare än att
rätt bedömma sin egen tid; likasom konstnären har
svårast att träffa sin egen bild. En hvar utaf oss kämpar
gema för sig sjelf, och kan ej bedömma annat än hvad
som närmast tränger in på honom; likasom den simple
soldaten värjer sig sjelf i slaget och nedslår sin närmaste
motståndare, men om slagets gång vet han föga eller
intet. Endast Fältherren står på höjderna och öfverser
med klara blickar det hela. I mera än ett afseende liknar
också vår tid ett fältslag. På dess utgång beror icke
dagens eller landets öde, men seklernas och
mensklighe-tens. Tidsandan gör som stora fältherrar: han
manövrerar för att förvilla: det är ej lätt att gissa hvad han
egentligen åsyftar. Allt är parti för eller emot: det är
svårt att dömma utan väld och vrede. Emedlertid är en
sådan dom nödvändig för en hvar, som icke vill försofva
sitt tidehvarf.
På hafvet tar man solens höjd, för att veta hvar man
är, och styrer derefter sin kosa. På jorden måste vi göra
detsamma, och akta på tidens tecken, om tiden skall
akta på oss.––––
Det går en mäktig ande genom våra dagars historia; en
ädel gestalt, med svärd vid sidan och ömevingar på
den strålande hjelmen. Jag känner honom rätt väl,
frihetens höga Genius, ty jag är Svensk och jag har växt
upp med honom. Det skrämmer mig icke, att det är
blod i hans händer; ty jag vet hvilkas blod det är.
Oförfärad vill jag se honom i de blixtrande ögonen; jag vill
leka med hans svärd och trycka honom till mitt hjerta
som en barndomsvän. I sig sjelf kan denna frihetsande, i
sitt närvarande skick, anses som en ättelägg af reforma-
tionen. All frihet är i sin grund densamma, i tanken eller
i staten. Han är Prest i den inre verlden, han är
Statsman eller Hjelte i den yttre. Hvarhelst en förnuftig
tankefrihet finnes, finnes derföre alltid en dylik
borgerlig frihet, om icke i sanctionnerade former, likväl alltid i
verkligheten. Men hvarifrån daterar sig all förnuftig
tankefrihet i Europa, om icke från Lutherska
reformationen?
Låt om oss se oss omkring utan väld och fördom!
Hvad är det, som folken fordra i norr och söder?
De fordra endast hvad statens natur sjelfmant kräfver,
så vida den skall vara en bildnings-anstalt för
mensk-ligheten, och icke en Negerplantage, med millioner slafvar
och en enda Herre med sina underfogdar. De fordra,
att sjelfva få stifta de lagar de skola lyda, att
sjelf va få bestämma de bördor de skola draga. De fordra
ansvar, äfven å de herrskandes sida. De fordra
yttranderätten så fri och oförkränkt, som ordningen och landets
säkerhet kunna medgifva, emedan den är frihetens
andedragt, emedan hvar och en, som onödigtvis inskränker
den, skär tungan utur statens mund, och förråder, att
han, lik Orientens tyranner, vill betj enas endast af
stumma slafvar. De fordra, att man icke skall gäcka dem
med ett tanklöst hjemspöke om rättigheter ärfda inom
en enda slägt, som aldrig skulle kunna förverkas,
hvarken genom missbruk eller oskicklighet. De fordra ett
liberalare förhållande Stånden emellan, personlig säkerhet
och helgden af rättigheter, som naturen skänkt hvarje
mensklig varelse. De fordra, med ett ord, ingenting annat,
än hvad vi i vårt fädernesland äge, och, med få
mellan-skof, ägt sedan Odens tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
