Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1811
»Slaget vid Klågerup».
den extra roteringren vållar oro Utland allmogen i 11 o slagen, Söderman*
blod flöt för Svenska kulor på Svensk jord.
Klågerup herregård uti Hyby socken, Malmöhus Län.
Militär med kanoner mot bönder
med hötjugor. 30 dödade,
200 tillfångatagne.
Den 15 juni.
Commendanten i Malmö,
Generalmajoren grefve Hampus Mörner, erhöll
underrättelse, att 12 å i 500 bonddrängar
voro församlade nära Torup, att de med
våld uttagit alla sina förnödenheter, samt
att de på flera ställen hade misshandlat
ståndspersoner, prester och
kronobe-tjeningen. Generalen ryckte mot dem
med roo man af Konungens Regemente,
40 Husarer, och 2:ne trepundige kanoner
samt mötte dem vid Klågerup, hvarest
de hade förskansat sig på Ladugården.
Åtskilliga voro beväpnade med bössor,
andra med liar och hötjugor. Vid
troppar-nes annalkande förmärktes en stark
rörelse bland bonddrängarne; mera än
hälften voro nog förståndige att aflägsna
sig. Generalen afsände Öfversten Grefve
Ridderstolpe för att föreställa de
qvar-blifne olagligheten af deras
samman-skockning; att de väl hade skridit till
högst brottsliga ytterligheter, men att
allt skulle glömmas, så vida de alla
fredligt återvände till sina boningar.
öfverstens tal emottogs med .ovett;
och svarade åtskillige af de upproriske,
det de voro församlade för att befria 2:ne
bönder, som höllos i förvar i Malmö, samt
att de ej ville återvända förrän de blifvit
utlemnade. Fåfängt förmanade dem
öfversten till undergifvenhet; och då det
befanns omöjligt att med goda skäl
återföra dem till ordning, lät Generalen
tropparna framrycka. En bössa afsköts
från gården, hvarpå svarades med ett
canonskott, och anbefalldes infanteriet
att nedbryta gårdsporten.
Bonddrängarne blefvo sjelfve offer för sitt började
anfall. Desse olyckliges förvillelse och
envishet kostade 30 bland dem lifvet. Ännu
flere blefvo sårade, 200 tillfångatagne;
och återstoden flydde eller fördolde sig i
skogarne. Tvenne husarer blefvo
blesse-rade.
Ur Borgmästare Hallings anteckningar:
Efter förgäfves erhållne uppmaningar
att gifva sig, lossades 2 kanonskott, som
dödade flere inne på gården. I stället att
deraf låta sig rätta, tillslöto de
innevarande porten under hurrande och
skriande. Porten forcerades af infanteriet,
som inkommet på gården, började
handgevärseld. Nu flydde allmogen in i husen
och ut på marken. Här vidtager
skuggsidan. Ändamålet som söktes var att
skingra de samlade folkmassorna. Detta
var vunnet och en sådan skräck injagad
hos dem, att de snart alla genom flykten
räddade sig, utan mod att återvända. I
stället att stadna, fortsatte militären sin
lätt vunna seger genom att förfölja de
flyende både i husen och på fältet, samt
att genom gevärsskott och andra vapen
mörda och såra.
Intåget till staden var dystert. De
fångne, utmattade genom flera dagars
kringstrykande utan annan egentlig
förtäring än bränvin, hade ett förfärligen
förstördt utseende och voro med
hamp-tömmar bundne tre och tre tillsammans
med händerne på ryggen samt
sedermera vidare sammanbundne liksom i en
kedja. Hela svärmen insattes uti en
kasern å Slottet.
Den behandling fångarne fingo
undergå såväl under ransakningen som efter
domen var hård och rå. Tvångsarbete
användes redan under ransakningen;
äfven sjuka tvungos till arbete under
hårdt tilltal. De sjukas antal växte, och
på hösten hade inom 3 veckor 30
insjuknat af in, dels i rödsot, dels i febrar.
Friska och sjuka voro ändock
sammanpackade i samma rum. Hvilka anstalter
som fogats om snygghet och frisk luft,
kan bäst bedömas deraf, att när fångarne
d. 4 Nov. utfördes på Malmö torg för att
höra sin dom, fann sig den vid tillfället
församlade allmänheten besvärad af att
nalkas dem närmare än på 50 steg: så
stinkande var den lukt de olyckliga förde
med sig.
Till närmaste vakthafvande på slottet
hade en fanjunkare baron Liewen
förordnats, som sällan var nykter och som
för-dref ledsnaden med att spela tyrann mot
de arma bönderna.
Domarna.
Slutpåståenden afgåfvos mot inalles
135, af hvilka 14 frikändes eller ej till
ansvar kunde fällas. Till att mista högra
hand, halshuggas och steglas dömde
hof-rätten 20, till 40 par spö och 6 års
fästning 43, somliga derjemte till 28 dagars
vatten och bröd; till 40 par spö enbart
31. De öfriga erhöllo mindre straff af
vatten och bröd eller spö. De flesta af
dem som ej dömts till stegel och hjul,
skulle derjämte undergå just den lottning,
som de så mycket spjernat emot.
Med årets slut ankom konungens
utslag, hvarigenom den mildring vanns,
att endast 3 dömdes från lifvet, 24 till
spöstraff, 27 till fästningsfängelse på
längre och kortare tid samt 74 till fängelse
vid vatten och bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
