Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
hon sedan, visade sig igen, var det, som om hon
ej kunnat se folk i ansigtet, inte ens sina egna
tjänare. Det kunde aldrig stå rätt till. Från den
stunden satte hon ej sin fot ut på gatan; ibland
om qvällarne, sedan det blifvit nedmörkt, for hon
ut i täckt vagn för att hämta frisk luft. Hon
ville icke en gång sitta vid salongsfönstret längre,
der hon förr haft sin favoritplats, utan höll sig
mest i sitt eget rum, som vette åt gården.
Under hela hösten såg ingen af grannarne till
henne. De encla, som släpptes in i hennes rum,
voro kammarjungfrun och doktorn, som infann sig
ibland, vanligen okallad.
Fram på vintern lcom upplösningen på gåtan
i form af följande annons i de dagliga
tidningarna :
Födcl:
En son.
Stockholm den 19 Januari.
Åke Kassman. Agnes Kassman,
löckl Verner.
Aldrig hade man sett ett barn så likt sin far, <,
det kunde man säga redan första dagen. Till och
med grosshandlarens skelande hade den nyfödde
ärft och det i nästan ännu högre grad. Men inte
kunde den lille stackarn rå för det, att ögonen
inte sutto rätt, och nog var det omenskligt af
modern att, då hon fick se det, bli så utom sig, att
hon befalde amman genast bära bort barnet, så
att hon ej skulle behöfva se det. En sådan
hjärtlös mor hade man aldrig hört talas om. Det var
ott fult karaktersdrag, som man upptäckte hos fru
Kassman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
