- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
13

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

nedvänd tidning, — kunna vi ju sätta in dem på
sparbanken åt lillingen der; lian blir väl stor en
gång och skall i skolan, ock då kunna de
pengarne vara bra att lia. Jag har drömt flera
gånger, att Martin var prest här i socknen; det blir
man inte för inte.

Nu vardt fru Kristina riktigt förvånad, ty
hennes man, som visst inte var någon
känslomen-niska, lika litet sotn hon, steg upp och kysste
henne på pannan, och när hon vänligt såg
upp till honom, hade han tårar i ögonen, gainla
karlen.

Martin var ett ovanligt tidigt utveckladt barn.
Han gick, innan han var årsgammal, och talade rent,
nästan allting, vid två år. Han hade ett mycket
ystert lynne; föräldrarne kunde aldrig nog
förundra sig öfver, hvar han fått det ifrån, ty de hade
bägge varit stilla och allvarsamma i alla sina
dagar. Fru Kristina gissade, att han hade det efter
morfar, som varit mycket liflig. Då Martin var
vid sitt rosenrödaste lynne, kunde han föra ett
väsen med grytlock eller tenntallrikar eller hrad
lian fick fatt i,’så att det hördes öfver hela huset;
far och mor sutto tysta i en vrå och hörde på.

Men aldrig kunde man se så olika barn som
Martin och lilla Agnes. Var han tidig, så var hon
så mycket senare, och äfven om man ej haft hans
ysterhet att jämföra med, skulle hon lia förefallit
ovanligt säflig. Man hörde henne knapt
någonsin gråta under hela hennes barndom, inte ens
under tandsprickningen. Hon skrattade aldrig som
andra barn — det der omotståndligt smittande
skrattet utan orsak, som endast är en yttring.af
kroppsligt välbefinnande och som i mödrars öron
klingar härligare än den vackraste musik — hon
endast smålog. Martin frodades och växte ut un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free