Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En majdag i Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kommer Märta till häst. Stor glädje på scenen
och ännu större i salongen, ty Märta var ingen
annan än själfva mamsell Lind, då tjugutre år, och
sjöng en munter visa, som väckte en storm af
förtjusning. »Den mamsell Lind! Den mamsell Lind!»
Jenny Lind var då icke ännu den världsberömda
konstnärinnan, men hon var k. teaterns högt
skattade primadonna och publikens älskling. Hon var
alltid ypperlig på scenen, men att man i Normas,
Alices, Valentines och Lucies utmärkta
framställarinna skulle finna den ypperligaste svenska
bondtös, det hade man aldrig kunnat tänka sig, en jänta
så sann och öfvertygande med bonddrillar och
bondlater. »Den mamsell Lind!»
Någon djupare dramatisk handling finner man
naturligtvis icke i detta tillfällighetsstycke, men en
liten handling fanns dock, enkel och okonstlad.
Författaren hade med mycken skicklighet förstått att
draga fördel af det ämne han skulle behandla. Det
hela var fosterländskt och väckte därför bifall. Visst
var det något långt, tyckte somliga, ty det drog
ut i tvä timmar, men andra funno detta öka
värdet, ty man kunde ej få se och höra för mycket
af något så äkta svenskt. Nog föreföll det
underligt, att husaren Erik skulle sjunga sin sång för
kung och fosterland på melodien: »Vin fördrifver
galla», men melodien var i sig själf så vacker och
sjöngs så hänförande af Julius Günther, att man
dock ej ville ha den utbytt mot någon annan.
Bland de uppträdande gjorde hr Belletti mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
