Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En majdag i Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade varit blid. Vid festligheterna den 6 februari
rådde regn och snöslask, och natten därefter
hällregnade det oupphörligt. Återstoden af månaden
var något kallare, men utan stark köld. Likadant
var förhållandet i mars, men kylan visade sig något
skarpare i april och höll sig långt in i maj.
Ångbåtarne hade dock i dessa dagar börjat sina
turer, och Ormen Långe kom ända från Linköping,
under det Gustaf Vasa slog sig fram till Strengnäs
och Vesterås, men det var mycket is ännu i
Mälaren. Till Stockholms omgifningar österut hade
man nu fått bekväm lägenhet med ångslupen
Gustafsberg, som gick hvarenda dag, något riktigt
utomordentligt på den tiden, till Gustafsbergs
»postlinsfabrik».
Stockholms folkmängd hade gått upp till nära
85,000, hvilket var en tillökning af 10,000 på tjugu
år, till och med på fyrtio år, ty från århundradets
början till senare delen på 1820-talet höll
invånareantalet sig på några och sjutio tusen. Och huru
såg det ut i hufvudstaden? Här fanns ingen
vattenledning, utan man hemtade sitt dricksvatten ur
brunnar, af hvilka flertalet var dåligt och
helsofarligt. Gas kände man ej till, men tyckte att man
hade en ganska god gatubelysning i de Argandska
lyktorna, som kommit i bruk ej fullt halft annat
årtionde förut, fastän de visst icke funnos i alla
delar af staden. Trottoarer funnos icke. Skulle
man vika undan för ett åkdon, fick man gå i
rännsten invid husraden på den alltid illa stenlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
