Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusets fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fruarna sögo på stora sockerbitar och smuttade
på vinet i de små glasen. Men herrarne hade slagit
sig ned omkring ett bord, på hvilket stod en liten
bål, i hvilken ålderman Höök rörde med en soppslef.
»Farbror Höök förstår sig bäst på att laga en
bål», sade värden och stoppade en ny
sjöskumspipa, hans kärlek och stolthet, för att bjuda henne
åt kunglig sektern. En annan sådan pipa hade
åldermannen fått på sin del. Lifmedikus rökte sin
egen, hvilken följde honom öfver allt. Öfverskäraren
och svarfvaren måste nöja sig med hvar sin
svartglacerade lerpipa, och åt gesällerna bjödos långa
kritpipor.
»Nu ska’ vi ha oss litet sång», förklarade
skräddaren, sedan åldermannen gifvit tillkänna, att tiden
vore inne att smaka på brygden. Mästaren var
visserligen mycket konungsk, liksom alla
Stockholmsborgare på den tiden, men det ginge icke för
sig, menade han, att låta den där mordhistorien
alltför djupt inverka på sig, när man hade
ljusinbrinning, och dessutom hade man egentligen aldrig
fått höra historien.
Uppmaningen lyckades utan krus. Hvar och
en sjöng en visa vid fyldt glas. Det var Bellman,
Valerius och Franzén som släppte till sina alster,
mest Bellman. Den som visade sig outtröttlig var
värden själf. Han uppmanade också gesällerna att
bidraga till sällskapsglädjen. De ursäktade sig,
höllo sig i dörren mellan de båda rummen och
visade sig blyga i det längsta. Men då mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
