- Project Runeberg -  Landtmannabyggnader : hufvudsakligen för mindre jordbruk /
23

(1868) [MARC] Author: Charles Emil Löfvenskiöld - Tema: Architecture and Construction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna byggnadsreglor eller korta anvisningar ur byggnadsläran tillhörande landtmannabyggnader - Timmermansarbete - Trappor - Taktäckning - Af skiffer, tegel, zink, hyflad och spillrad spån, spån af sågade kantribbor, torf, papp, halm etc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till alla trappor hör fullkomlig belysning och tillräcklig
lorplats både upp- och nedtill. Yttertrappor på landet böra
alltid hafva så stor trapp-plan, att den lemnar rum för en liten

veranda eller åtminstone ett par sittbänkar. Alla
yttertrappor skola hafva någon lutning utåt, så att de aftora
takdropp och regn.

*


Taktäckning.

——



Höga takresningar, ehuru behöfvande mera
taktäcknings-ämne, tillhöra otvifvelaktigt vårt nordliga luftstreck, hvarest man
har att vänta sig belastning af snö och is, en omständighet,
som också gör de nu brukliga inbyggda takrännorna i vårt
tycke alldeles olämpliga. De brantare taken gifva också de
flesta taktäckningsämnen såsom halm,( spån, bräder, tegel,
skiffer etc. en större uthållighet, men på papper, asfalt och
plåt, hvilka skola strykas med oljeartade ämnen, afrinner
oljan om resningen är för hög. Takhöjden beräknas således
efter täckningsämnets beskaffenhet och byggnadens bredd,
så att man tager hälften, tredjedelen eller fjerdedelen af
gafvelbredden och sätter denna till höjd ifrån takfoten till
ryggåsen, hvilken uppresning kallas ”röst”. Plåttaken kunna
vara så låga att de hafva nog af i eller ^ af gafvelns bredd,
likaså pappers- och filttaken. Skiffer och spån böra aldrig
hafva under 1, tegel närmare j, likaså torftaken. Halm fordras
midt emellan hälften och tredjedelen af gafvelns bredd.

Skiffer på enkla bräder, med tredubbelt mellanlägg af
näfver, eller fogstruken skiffer på läkt, är både ett af de
vackraste och härdigaste af alla taktäckningsämnen. Den
aflånga skiffern, som ligger tredubbel, täcker bättre än den
fyrkantiga dubbla, som dock är vackrare. Skifferns godhet
beror likvisst i hög grad på fastheten, jemntjockleken,
slätheten, uppläggningen och storleken. Små former borde
aldrig begagnas.

Tegel, sådant det numera vanligen tillverkas, är så
lös-brändt, att det isynnerhet som späckadt sönderfryser, och
dessutom så illa formadt, att droppfrihet är omöjlig att åstadkomma
utan ett godt underlag af dubbla bräder med vattenrännor
och lock såsom tig. 23 och 24 å tafl. A visa, då tegel likväl
ej gifver skiffern på läkt mycket efter i dyrhet. Men
utmärkt tegel emotstår, liksom skiffern, förgängelsen i
hundradetals år. Ostrukne tegeltak på läkt till uthus vinna
något större värde, om på undra sidan af sparrarne spikas
små tina ribbor, och emellan dessa och läktena inpressas ett
halmlager till samma tjocklek som sparrarne, hvarigenom
yrsnön utestänges.

Zink är billigare än jernplåt och lätt att böja efter
tak-vinklarne, behöfver ej heller de ständiga oljestrykningarne,
som jernplåttaken, men den är särdeles föränderlig i luften.
Alla de zinktäckningar vi varit i tillfälle att se hafva visat
sig ej uthärda frosten mer än några få år.

Hyflad spån af ung gran är mycket i bruk och anses
kunna räcka i fulla 20 år. Den är vacker och lätt, och
isynnerhet i skogstrakt så billig, att den ofta understiger
halm. Väl lagd och tätt spikad på läkt med endast 8 ä 9
tums afstånd utestänger den snö och regn nästan fullkomligt,
och har äfven fördelen att göra tjenst på taksprången istället
för bräder. Fig. 21 å tafl. A visar genomskärning af ett
gafvel-taksprång med spåntäckning och fig. 26 ett hörn af samma

tak sedt under ifrån: a är spån, b liiktena, c sparrändarna,
(l väggen, e är gafveltaksprånget, som blott har undra
spån-lagret i den riktningen, f är sidotaksprånget. Tunn spån
på läkt är äfven ett godt underlag för taktegel och skiffer.
Ju äldre spåntaken äro, desto eldfarligare äro de.

Spillrad spån (klufven) är härdigare än den hyflade och
äfven härdigare än brädtaken, som ega förmånen att vara dc
enklaste, men hålla vanligen ej ut öfver 15 år. Tak af .spän,
sågad af kantribbor med cirkelsåg, blifva mycket vackra och
äfven billiga der sågverk finnas. Som denna spån, hvilken
dock bör vara 2 fot lång och så lagd att den blir tredubbel,
vanligen består af trädets yta eller splint, så är den mycket
föränderlig vid regn och bör derför, om spånen är torr,
uppläggas med något litet mellanrum.

Torf på skid och halm äro de billigaste af alla tak. De
utgöra fattigmans skydd, och ehuru föraktade och fula, kunna
de, om torfven är god (ej sandtorf) täcka i 15 år. Torftaken
kunna lätt förändras till tegeltak om man jemnar torfven och
smetar öfver den med ett 7 linier tjockt lager af
samman-ältad sand och ler- eller sågspånsbruk, i hvilket man
nedtrycker takteglets klackar efter ett snöre eller en rätskifva,
då de inbespara både läkten och spik. Sådana tegeltak äro
mindre eldfarliga än andra och skydda säkrare för yrsnön.

Munksjö nya tjärpapp i långa banor med i tjäran
påströdd sand, så att den med tiden företer en yta som af sten,
lofvar godt, der tjäran ej är för dyr. Sjelfva tjärpappen kostar
ej mera än 7 öre qvadratfoten, och om den underhålles väl
blir den gammal, och nästan bättre med tiden.

Tjärpappen liksom Asfaltfilten är mycket lätt, låter
behändigt böja sig efter takets alla vinklar och vrår, fordrar
endast torra vrakbräder till underlag, behöfver mycket låga
och klena rösten och medför den allra billigaste transport.

Halmtaken, som frambringas af landtgårdarne sjelfva och
en gång rifne’ lemna ett tillskott i gödselhögen, komma alltid
att bibehållas på ladugårdshusen, der de väl lagde kunna
fullkomligt uthålla snö och regn i 25 år. Halmtakens
uthållighet beror i hög grad på halmens godhet (råghalm ifrån
svedjeland är den bästa), på häcklingen, tjockleken och den
hårda sammanpressningen, så att täckkäpparna länge blitva
osynliga. Att spara på vidjor och halm är en stor
misshushållning, liksom på omsorgsfullhet vid arbetets utförande, ty
ett illa lagdt halmtak uthärdar ej- tiden och stormarne i 10
år. De till halmtaken behöfliga många bindstängerna och
vidjorna medföra likväl ett starkt skogsödande, om de ej
tagas af gallringar, då de i stället befordra skogsväxten.

20 skålp. god ren halm och 6 tegelpannor täcka 4
qva-dratfot, och 8 kubikfot hyflad spån behöfs till omkring 40 å
50 qvadratfot takyta, allt efter takets och spånens tjocklek.
Det vanliga är sexdubbel spån.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:49:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcelandtm/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free