Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få vi ju alla finna oss i; i detta nummer av »Fram»
upptäcker jag vid korrekturläsningen en dikt av Sig*
vald Götsson, vars sista strofer* fylla mig med djupt,
ett nästan religiöst vemod, efter som jag finner mig
stå inför en yttring av den makt, mot vilken själva
gudarna kämpa förgäves.
Algot Ruhe hör till den grupp av kulturförare,
som äger sina yppersta representanter i män som
Heine och Lassalle och nu senast Anatole France:
högt bildade skeptiska världsmän med stark böjelse
för lyrik och sensualism, fjärrsynta drömmare med
klart förstånd, varmt hjärta och ett lågande hat till
dumheter och lögner. Liksom dessa genier och som
alla män, som stå i den uppgående solen, har även
* De båda sista stroferna av ifrågavarande dikt,
»Liberalerna», ha följande lydelse:
Bort med envar, som icke kan tillräckligt
uppmuntra allting ädelt, sant och gott
och hata allting uselt, lågt och äckligt 1
Bort med grannlagenhet till övermått 1
Ty säg mig, hvi peta hår ur kungaskäggen
då huvudet kan bli en enda bit,
och varför kornvis plocka bort bergväggen
då tillgång finns på bästa dynamit.
Till dikten hade redaktionen — redaktör för Fram var vid
denna tid hr P. Albin Hansson — fogat följande anmärkning:
»Vi funno häromdagen denna dikt, som skrivits i ’Socialdemo*
kratern’ någon gång i slutet av 1889. Då den utmärkt alluderar
på dagshändelser, ha vi tryckt av den». Utg:s anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
