Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifrån vägens almar glida
våta löven ljudlöst ner.
Barndomsminnen tysta, veka,
sakta, mjukt för själen stå,
liksom lena kinder smeka
de och se med ögon blå.
Det är med ett visst vemod man anmäler en dikt*
samling som dessa Elegier, icke blott därför, att man
harmas över sin egen oförmåga, utan även emedan
man med skäl kan befara, att också en med poetisk
förståelse och poetisk teknik skriven anmälan ej skulle
vinna rätt gehör. August Strindberg har för ej länge*
sedan proklamerat, att framtiden tillhör romanen och
dramat, och om också denna åsikt innebär en över*
drift, så torde det dock vara sant, att den värderade
samtiden har mera sinne för romanen och dramat än
för lyriken, och föredrar den politiska och kommunala
lyriken framför den kontemplativa. Men vad är i nio
fall av tio en god roman annat än trehundra döda sidor
och trettio som leva, och vad är, när den lyckas som
bäst, den politiska lyriken annat än en rimmad ledare,
som kunde sagts lika bra eller bättre på prosa.
Det synes emellertid icke osannolikt, att det i
framtiden kommer att ske ett omslag till förmån för
den verkliga lyriken, i det att det metafysiska behov,
som hos våra fader och våra förfader tagit sitt uttryck
i positiv religiositet, mer och mer kommer att mynna
ut i lyrisk mysticism. Det bibliska paradiset, som
hägrade för den botfardige ogärningsmannen på korset»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
