Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stamningslös, så torr och doktrinär, även när poeten
om sig och sina likar gör bekännelser så intima som
dessa (i Vårfrost):
Vi föddes gamla och vår släkt
fick gråa hår i vaggan.
I drömmen härjade vi käckt,
men sänkte genast flaggan,
när livet som piraten strök
vår farkost allt för nära.
Nu sitta vi med rygg i krök
och lappa på vår ära.
Det finns i herr Bergmans diktbok alldeles för
mycket av denna pessimism, som icke är trist, utan
enbart tråkig. Endast undantagsvis kan denna livs»
stämning höja sig till en poetisk aspekt, men det
händer någon gång, exempelvis i dikten »Stadsbarn»:
Jag älskar dimman, som släpar våt
över kajer och torg i natten,
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarens vatten.
Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändernas fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
