Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sanna är fult, så länge sken är det sköna
det fula är sanning.
Verkliga förhållandet är, att Strindberg med
denna dikt, som härrör från början av åttiotalet
ingalunda pläderat för förfulningen vare sig som
sanningskriterium eller i annat avseende, utan
tvärtom velat ställa upp nya och friskare ideal
för sin generations skönhetsträngtan; sista versen
lyder också:
Sångare!
Om icke nattluft spräckt Era vackra röster,
och om I viljen lära Er nya sånger,
välan, så låten den gamla sköna få sova,
vi ta tillsamman en sång för den nya dagen,
ty solen är uppe!
Sådan är i verkligheten tendensen i den dikt
med vilken Strindberg, om man får tro Levertin
velat inaugurera en förfulningens æra i vår
litteratur. Efter sådana erfarenheter blir man knappast
förvånad, när man finner essayn över Huysmans
löpa ut i följande själfulla final:
»Så meddela den franska och den svenska
enslingens sista verk samma vemodiga läxa —
att fara milt fram med livet och dess illusioner
för att ej förfulningens dämon skall bli ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lbaugust/0034.html
