Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvivelaktig, men av vilka några dock utmärka sig för kolorit
och styrka.
Då man nu erinrar sig, att Ola Hansson
under den av Levertin åsyftade perioden icke
blott skänkt oss den sällsynt själfulla lyriken i
»Notturno» och de storslagna tankedikterna i
»Ung Ofegs visor», utan också en prosakonst,
som rymmer sådana mästerverk som »Kärlekens
trångmål» och »Vägen till livet», så tvekar man
knappast angående rätta beteckningen för detta
Levertins försök att pressa ner Ola Hanssons
diktning till en även i kvantitativt hänseende
obetydlig produktion.
Ännu en gång, hösten 1902, får Levertin
tillfälle att hålla liktal över Ola Hansson. Det är
med anledning av att »Sensitiva amorosa»
kommer ut i en andra upplaga. Levertin har
visserligen åtskilligt att anmärka mot »de vemodiga
små berättelserna», han »stötes tillbaka av en
kvav spiritualism(!), en aversion för det fysiska
som verkar trånsjukt och därtill en smula
affekterat»; här finnes »en oneklig enformighet, och
det är icke utan att författaren mångenstädes i
sin psykologiska analys står och trampar vatten
på ett och samma ställe». Språket är ju mäktigt
i sin tunga, brusande periodbildning, men »själva
prosan tröttar också här och var genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
