- Project Runeberg -  Läsning för Finnar uti Blandad Fosterländska ämnen /
266

(1864-1866) [MARC] [MARC] Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

dessa i Hawaiskau ännu ofödda, obildade, öller kalfbildado
(embryotiska) ord — ursprungligen endast kunnat, å ett
preadamitiskt språk, meddela hvarandra sina tankar, och sina
känslor — förmedelst råa naturljud, och läten. Småningom
fingo dessa ljud dock en bestämdare form, och öfvergingo i
bestämda vokalljud. Det måste hafva erfordrats tider af
flere sekler, innan — genom tillkomsten af eu eller annan
konsonant, 8) artikulerade, enstafviga, ord småningom kunde
uppstå; liksom det erfordrats tider af flere sekler, innan af
djuret blef en menniska, eller — innan menniskan kunde
dokumentera sig såsom sådan, med afseende å tanke och förstånd.
Det synes således ligga redan i ändamålet med hennes
skapelse, (hvilket äfven all historisk erfarenhet tyckes
bevittna) att menniskan är dömd (d. v. s. skapad) att småningom
sjelf — och således med egna krafter — förädla sitt väsende,
(hvarigenom hon bäst skiljer sig från djuren); d. v. s. hon
måste göra sig förtjent af att vara menniska (i ordets högre
bemärkelse) eller att söka bli en afbild af sin skapare. Och
är det detta som Moses (i början af Genesis) på sitt vis,
ganska vackert förespeglar — i anledning af »menniskans
fall." Och månne icke denna idé, konseqvent fullföljd,
redan i sig involverar begreppet — om ett bättre lif efter detta,
hvartill vi skola söka göra oss förtjenta? Och hvilket icke
hindrar att — me dl ena dertill kunna vara många.

Men för att återgå till språket, såsom en form för
tanken, så om det redan fordrades tid — till bildande af de
en-st afviga tungomålen, så fordrades det naturligtvis —ännu
mera tid till bildande af de flerstafviga. Yi hafva
härvid således funnit, att det är på syntetisk väg språken,
småningom, allt mer och mer utbildat sig (och icke på
analytisk °); eller att de utvecklat sig, allt efter tankens

8) För att i detta fall, genom exempel, visa huru svårt det
ofta är, och huru lång tid det ofta behöfves, för att uppfatta och
utsäga den simplaste konsonant, behöfva vi endast gå till — oss
sjelfve. Finnarne hafva på tusental år ännu icke lärt sig uttala de
enkla konsonanterna b, d, g, f, och det oaktadt de dageligen deri inöfvas;
och de skola måhända — aldrig lära sig det. livad skall man då
tänka sig om ett rått och obildadt folk?

’) Jemf. livad vi tillförene skrifvit om språkens första uppkomst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfinnar/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free