Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
nare iir cn löjlig motsägelse af det förra — innebär detta
en ny hädelse, såvida det var bröd, och icke bränvin,
som man sednast sökte förskaffa dem. Och slutligen då de,
i händelse af brännings-förbud, trotsigt förklara att de nog
ändå skulle förstå att förskaffa sig denna vara, hvarvid
penningarna (som do säga) „skola strömma ur landet", så
innebär ju detta ett formligt hot, att, på olaglig väg, vilja
illudera författningen emot bränvins smugleriet — här
så-mycket mindre passande, som de för dessa åtgärder snarare
borde tacka Regeringen. I anledning häraf kunde man
fråga: huru blef Österbotten nu så i hast rik på penningar, då
man der nyss jeinradc sig att man — för iråkad fattigdom (eller
penningebrist) icke förmådde inbetala sina kronoskulder? Då
man härtill lägger vissa, förr, i utskottet (vid bränvinsfrågan)
af Bondeståndet förflugna ord, så utvisar detta att
bränvin! bränvin! är deras längtan och trängtan.
Det fägnar oss emellertid att (oss veterligen) ingen
oas omöjligt att Öfvertala liotiom alt dricka ett glas, öller att ens smaka
derpA. lian ursäktade sig då alltid dermed att lian icke förmådde
det; ocli då vi IVågade huru han befann sig? svarade han alltid unog
mår jag bra"! (thurn rösten blef med tiden allt svagare och svagare.
Också bestod lians kropp slutligen af bara skinn och ben. Det var
naturligt att han magrade och tacklade af för hvarje dag, och han
försäkrade mig sjelf — det han på 6 veckor blott haft en enda gång
alYöring: hvilket jag håller ganska troligt. De törsta tiderna
promenerade ban dock ibland ut i släden, för att taga sig frisk luft; men i
den mån krafterna aftogo, och han blef iin svagare och mattare,
sysselsatte ban sig endast med lektyr på sitt rum, och förnämligast de
tvenne sista dygnen —med Kadners, och andra vattenläkares, skrifter;
till doss han slutligen måste intaga sängen. Förgäfves sök te, slägtingar
och vänner — och deribland ej mindre lians egen bror, hr
Ofver-audi-tören Blåljeld, än dennes fru, — förmå honom att emottaga ott
läkarebesök, eller att åtminstone njuta någon föda. lian var obeveklig,
och utan att antyda (len minsta plåga, eller ångra sina fattade beslut,
utblåste han slutligen, lugn och nöjd, den 18 Mars 1861 sin sista
lefnads suck. Det iir nog möjligt, ja mer än troligt, att hans inre delar,
till följd af den långvariga sviiltmetoden, eller måhända till följd af ett
egotslågs högst ovanligt sjukdomsfall, — redan voro så ihopknimpna,
att de numera voro oförmögna att kunna emottaga någon loda; eller
att hvad som i början endast var en viss föresats, slutligen blef en
naturnödvändighet; mon hvad som är säkert, iir — att han dog af svält,
och det i ordets strängaste mening. — Och hvilket konstaterar ett
talande exempel på att detta dödssätt iir ett af de allra lättaste; hvilket
var livad vi här ville ådagalägga. Vi skulle väl kunna omtala äfven
ett annat exempel; men det anförda torde redan vara nog. Delärder-
12*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
