Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
trifvas, eller ens kunna lefva — der lefva de ensamme för
sig, skilda från hela verlden. Äfven öknens barn i sjelfva
öde-och steniga Arabien, å Asiens stepper, i Afrikas sandöknar,
ocli å Amerikas pampas, prairier, ocli savannar, bo— liksom på
Siberiens tundror — tillsammans i spridda små samhällen. Men
Finnen anträffar man i sin koja, ursprungligen ensam; sjelf
öfvergifven af andra, har ban äfven, i sin tur, öfvergifvit dem;
och utgör der med sin familj, ensamt, en verld för sig.
Äfven hans barn, engång fullväxta, kunna icke trifvas
tillsammans. De utsprida sig i skogen åt olika håll, så långt de
kunna; nedslå sig der, och börja med att rödja och bränna,
för att sålunda anlägga nya bostäder. Detta har varit första
upphofvet till alla dessa många Finnskogar. Yidare har jag
ofta gjort den erfarenhet: att äfven i befolkade bygder, ocli
midt ibland Svenskar och Norrmän, der man omöjligen ens
kunde tänka sig en finsk folkstam, der har — vid den
minsta tillfälligtvis yppade antydning, och ofta, oaktadt det från
alla håll blifvit både bestridt och förnekadt — hastigt, vid
en närmare undersökning, befunnits vara dels veritabla, dels
på sätt och vis redan denationaliserade Finnar. Ja det har
ännu aldrig händt mig, att jag i detta fall blifvit bedragen,
der jag blott haft det allra minsta skäl till misstankar.
’) För att närmare förklara detta, bör jag upplysa: att sedan
Finnarne engång lärt sig att solka litet svenska (eller norrska) bafva
de — med hänseende till det spott och spe, för hvilket de ofta för
sitt finska modersmål varit utsatte — allmänt tagit for princip att
aldrig, i närvaro af någon svensk eller norrman, ens uttala ett finskt
ord; men äro de deremot tillsammans för sig sjelfve, får man icke
höra dom tala annat iin finska. Detta är också verkligen orsaken
hvarföre deras närmaste grannar, och svenska sockneboar, ofta äro i den
fullkomligaste okunnighet derom att skogs-allmogen förstår, och talar,
tvenne språk. Huru ofta har det icke händt mig sjelf, att jag trott mig
vara omgifven af bara svenskar; och slutligen, då raden gick ikring,
voro de likväl alla idel finnar. Jag glömmer, i detta fall, aldrig mitt
första uppträde på finnskogarne i Sverige. Det. var något sent om en
söndagsafion, den 6:te Juli 1817, jag framkom till Svartnäs bruk,
beläget i d. s. k. Svartnäs fjerdingen af Svärdsjö socken i
Oster-Dalar-ne; hvilken fjerding (enligt hvad Hulphers sid 162, i sin 1762 utgifna
Jlesa genom Dalarne", påstår) helt och hållet skulle utgöra en sukallad
Finnmark." Huru ledsen, och modfäld, blef jag derföre icke, då jag af
den här boende Bruksinspektorn Bergström, och af hela hans omgifning,
fick höra att finska språket numera, och redan långt för detta, här på
orten utgått, änskönt befolkningen visserligen påstås härstamma af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
