Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
sterlund, händelsevis, en dag passerade här förbi, och
tyckte att denna sten, i anseende till dess reguliära form,
kunde komma honom väl till pass, vid hans under arbete då
varande byggnadsföretag. Han sökte derföre öfvertala
bya-miinnerna, att, emot en god och hederlig betalning,
hemslä-pa den till hans i staden varande gård. Mon ingen af det
vidskepliga folket — hvarken ville, eller vågade, gå in på
ett så halsbrytande företag. Slutligen bemannade sig dock
en våghals härtill, men endast emot det uttryckligen
betingade förord, och vilkor, att han sjelf allsicke behöfde
vidröra stenen, ej heller lyfta den på sin släda. Detta antogs.
Sagdt och gjordt! Westerlund, med biträde af sin dreng,
lyftade sjelf stenen på bondens släda, och sålunda kom den
slutligen ganska riktigt, lyckligen och väl, intågandes till
Willmanstrand, der den inpassades i stenfoten af en
byggning, dock sålunda att den ristade sidan vändes utåt, och
blef derigenom synlig. Sådan var nu den första berättelsen
härom, hvilken meddelades mig af Hr Simming.
Det var ganska naturligt att jag blef högst nyfiken och
intresserad att få lära känna en "runsten", äfven funnen här
i Finland, ty hittills har någon sådan då icke, mig veterligen,
blifvit påträffad; och anmodade jag derföre ej allenast
honom, utan tid efter annan äfven åtskilliga andra personer,
att afteckna den derå befindtliga inskriptionen, för att
tillställas mig. Alla lofvade de det väl, men dermed var det
också allt. Slutligen skref jag härom till en gammal god
vän och bekant, som jag ägde i Willmanstrand, Herr
Kom-missions-Landtmätaren Carl Henrik Aminoff, hvilken hade
den godheten, att, i bref af den 3 April 1858, tillsända mig
en "ungefärlig" (som lian säger) teckning af nämnde sten,
hvaraf ett aftryck äfven här intages; hvarjemte han till alla
delar besannade den nu här
omtal-ta" berättelsen, endast med den
skilnad: att bonden icke dött af slag,
utan genom sin oförsigtighet vållat
att lasset på hemfärden stjelpte,
hvarvid stenen fallit på hans ben,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
