Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han var alltid liksom ett stycke husbonde,
och det var ingen, som nekade honom att låna
hästarna, när han ville, eller att få fridag och
fara till sta’n en lördagskväll med fickorna fulla
av pengar. Var det slåttergille, var det alltid
Karl Johan, som gick först både inför folket och
hemma i stugan, och gällde det arbete på åkern
eller körslorna om vintern, alltid var det Per
som var drängen, och alltid var det brodern, som
höll honom — Per — nere.
På så sätt gick det till, att Per, när han
var fyrtio år, flyttade ifrån föräldrahemmet. I
hans tungsinta, kanske icke alltid så klartänkta
hjärna kom den tanken fram, att det inte var lönt
att spjärna emot. Karl Johan var redan då, så
pojke han var, nära nog husbonde på gården.
Han och fadern höllo ihop. Hårda och oregerliga
voro de bägge, snara att gå till handgripligheter,
giriga om sitt och fulla av ondska. Per visste,
att de icke önskade högre än att bliva honom
kvitt, och då han ej förmådde kämpa emot, kuvad
som han var ifrån barndomen, så föredrog han
att i tid maka sig undan. Därför gick han i
smedslära, och en vacker dag flyttade han in i
den fyrkantiga byggnaden, som ligger i
skogsbrynet, där landsvägen gick förbi.
Han flyttade på sätt och vis icke alldeles
godvilligt. Han flyttade därför att från hans
barndom hade alla gjort honom så mycket ont,
att han ej kunde tänka sig annat än att en vacker
dag skulle det yttersta kunna hända. Slagen och
misshandlad hade han blivit som barn, förtryckt
och undanskuffad som man. Hela hans liv trängde
sig samman till ett fåfängt varför, vilket städse
ropade inom honom och icke kunde få svar. Han
trodde, att man helst ville döda honom, bara
tillfället kom, och han flyttade undan för att icke
genom sin närvaro giva näring åt faderns och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
