Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Själslifvet i dess helhet - § 30. Jagets formala och reala enhet - § 31. Det omedvetna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 SJÄ1SLIFVET I DESS HELHET.
Hvad en person under olika tider föreställer sig-, kän-
ner eller vill, bildar hans medvetandes innehåll, det reala
jaget. Inom detta innehåll råder ett mer eller mindre
fast sammanhang. De föreställningar, som vid en viss
tidpunkt af lifvet ingå i medvetandet, blifva, i det hela
taget, kvar under följande tider. Likaledes bevaras en
viss grundstämning i känslorna och en viss grundriktning
i viljandet. Denna kontinuitet i medvetenhetsinnehållet
utgör jagets reala enliet, hvilken kan förefinnas i olika
grader. Genom själssjukdom kan den väsentligen upp-
häfvas, så att den sjuke vid olika tider har olika minnen,
olika karakter o. s. v. och uppfattar sig själf som en
annan person (dubbelmedvetande).
§ 31. Det omedvetna.
I. Om allt vårt medvetandes innehåll måste vi sägas
hafva medvetande. Men detta medvetande kan hafva många
grader af klarhet, och man kan därför säga, att en del
af vårt medvetenhetsinnehåll är (relativt) omedvetet.
I hvarje stund hafva vi först och främst en mängd
sinnesförnimmelser, synnerligen vitalförnimmelser, som vi
icke uppmärksamma; likaledes föreställningar, hvilka
röra sig i medvetandets bakgrund, utan att vi göra
oss reda för att vi hafva dem. Man kan t. ex. känna
en förstämning utan att veta, hvarifrån den kommer, men
vid närmare eftersinnande upptäcka, att en viss erinring-
passerat medvetandet men varit så otydlig och flyktig, att
den icke observerats. Man var då s. a. s. icke med-
veten om, att denna erinring befann sig i medvetandet.
De bevekelsegrunder, som bestämma en handling, äro ofta
andra, än den handlande själf tror; de äro omedvetna.
II. Det, som en gång varit medvetet, kan småningom
öfvergå till omedvetet. Ett exempel härpå hafva vi i
reflexrörelsernas uppkomst, så som denna ofvan för-
klarades. All öfning går ut på att öfverföra medvetna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
