- Project Runeberg -  Lärobok i psykologi på empirisk grund /
6

(1896) [MARC] Author: Hans Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning - § 5. Själsföreteelsernas indelning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en bok, pågår en teoretisk verksamhet. Då vi glädja oss,
äger en känsloakt rum. Då vi fatta ett beslut, försiggår
en viljeakt.

De psykiska akterna måste motsvaras af en förmåga,
af hvilken de äro funktioner. Förmågan är en enda, men
allt eftersom den yttrar sig i den ena eller andra
funktionen, gifva vi den olika namn och tala därför om flera
förmågor eller själsförmögenheter.

Den psykiska funktionen har till resultat en psykisk
produkt, ett tillstånd, ett innehåll i medvetandet: genom
föreställandet uppkommer en föreställning. Vanligen
betecknar samma ord både förmågan, funktionen och
produkten. Med ordet föreställning kan menas både
föreställningsförmåga, föreställandet och den i mitt minne
förvarade föreställningen.

Vi dela alltså de psykiska företeelserna i följande
själsförmögenheter med däremot svarande funktioner och
produkter:

1. Förståndet, den teoretiska förmågan eller
kunskapsförmågan, intelligensen, hvarigenom subjektet
upptager objekten såsom sitt innehåll samt bevarar och
ordnar detta innehåll.

Ordet föreställning begagnas numera ofta såsom benämning
på alla teoretiska akter; likaledes ordet förnimmelse inom den
Boströmska filosofien. Intetdera ordet förekommer här i denna
vidsträckta betydelse.

2. Känslan, hvarigenom subjektet värderar
objekten såsom föremål för lust eller olust.

3. Viljan eller den praktiska förmågan, hvarigenom
subjektet återverkar på objekten i afsikt att
åstadkomma en förändring.

II. Förståndet, känslan och viljan stå tydligen i
nära sammanhang med hvarandra. Den, som läser,
finner läsningen mer eller mindre behaglig och måste med
större eller mindre viljeansträngning hålla
uppmärksamheten riktad på det lästa. Den, som gläder sig, måste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/laropsyk/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free