Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Inledning
- § 1. Psykologiens föremål
- § 2. Psykologiens metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställning om något, hvarje känsla är en känsla i
afseende på något, hvarje vilja är riktad på något. Det,
hvarpå den psykiska yttringen är riktad, är dess objekt.
Alltså innebära de psykiska företeelserna en relation
mellan ett subjekt och ett objekt, d. v. s. ett medvetande.
Subjektet säges hafva medvetande om objektet; alla
psykiska akter äro följaktligen medvetenhetsakter.
Ett subjekt för psykiska företeelser är en själ (jfr § 9).
§ 2. Psykologiens metod.
Psykologien har behandlats dels rationellt, dels empiriskt.
Den rationella psykologien utgår ifrån en redan
vunnen allmän världsåsikt och därmed sammanhängande
bestämning af själens väsen samt härleder däraf själens
förmögenheter och funktioner.
Den empiriska psykologien — hvilken här skall
framställas — utgår från iakttagelsen af de särskilda psykiska
företeelserna och afser att beskrifva, ordna och angifva
lagarna för dessa företeelser äfvensom att sluta sig till
dessas förutsättningar, så långt iakttagna fakta härvid gifva
ledning.
De medel, den empiriska psykologien använder, äro
följande:
1. Själfiakttagelsen eller den direkta iakttagelsen af
våra egna psykiska tillstånd genom inre varseblifning.
Vid själfiakttagelsen möter den svårigheten, att en själsakt
störes, om vi betrakta den länge. Om någon reflekterar öfver
sin vrede, afsvalnar den. Men vi kunna efteråt i minnet
genomgå, hvad vi upplefvat, och då nogare gifva akt därpå. En
viss erinring stiger t. ex. upp i medvetandet, och man frågar
sig, huru man kommit att tänka på den. Man kan då genom
eftersinnande finna, att erinringen i fråga väcktes af en annan,
denna åter af en annan o. s v., och genom att iakttaga många
sådana fall kan man undersöka de lagar, efter hvilka erinringar
framkallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/laropsyk/0008.html
