Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Tur 14. Kvikkjokk—Sulttalmà.
Pite älv — når man så högt, att man på långt håll skönjer
Pieskejaure med gränsfjället Nuorta Saulo i bakgrunden.
Rätt i V framträder på omkr. 20 km avstånd hela
Sulitälma-massivet, med topparna brytande sig upp ur det
vidsträckta jökelhavet. Stark sänkning ned till Varvekälvens
dalföre. Utför Rajevaratj sluttning får man äntligen i sikte
omkr. 35 km Varvekhyddan (omkr. 820 m),
be-lägen på en kulle strax intill Ö stranden av Varvekälven.
Hyddan är S. T. F.:s äldsta, oansenlig och i ett bristfälligt
skick (1919), men ger dock väl tak över huvudet.
Obetydligt med bränsle (kråkris och nere vid stranden
högvuxet vide; vintertid saknas praktiskt taget för stark kyla
nödvändigt bränsle).
Utflykter.
Varvekhyddan ligger omkr. 10 km SO om Sulitälmamassivet och
är därför en god utgångspunkt Kr jökelvandringar på det stora berget
samt bestigningar av dess olika toppar, bl. a. svenska Sulitelmas högsta
topp, 1877 m., jämför sid. 212.
Stugan kan även tagas som utgångspunkt för en vandring
över Sulitälma» glaciärer till Furulund, se under Z>.
Från Varvekstugan till den ny a stugan pd Ö stranden av
Pieskejaure (sid. 204) är omkring 13 km. Man går Ö ocli sedan S om
Varvekälven.
Nedanför och ungefär mitt framför stugan vadas
Varvekälven (klart vatten, mjuk sandbotten), och över färgrika,
mjuka fjällängar når man efter omkr. 4 km från stugan
Labbajokk (eller Lairejokk), vars häftigt skummande,
mjölkvita jökelvatten det vid högt vattenstånd möter svårigheter
att vada (stenbotten). Härifrån kan man välja två leder:
den vanligen använda, genaste vägen S om Labba till
Furulund, eller den längre, besvärligare, men mycket
intressantare leden tvärs över jöklarna till Ny Sulitälma och
Furulund, se under D.
Efter vadningen av Labbajokk följes S sluttningen av
det branta, 1,213 jn höga Labbafjäliet till gletscherfloden
Lairojokk, som, om snöbryggorna äro bortsmälta, stundom
kan vara mycket svår att vada (vattenmängden växlar
starkt under dygnet, är i soligt väder störst ett par tre
timmar efter kl. 12 midd. ocn minst vid 4—5-tiden på
morgonen). I S synes Pieskejaure och Saulo. Efter vadet
utmed N sluttningen av Lairofjället med en praktfull utsikt
mot den betydande jökeln Salajekna, som ligger på
Suli-tälmas S sida och med sitt kaotiska virrvarr av isblock
efter S sidan erbjuder en praktsyn. Man passerar på mycket
nära håll jökelns avsmältningsrand, efter och delvis under
vilken en gren av Lairojokk flyter fram; en annan gren
framkommer ur en jökelport (högt, vackert, valv i väggen 1898,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
