Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överspänningsskydd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överspänningsskydd
Övervintring
ningar på ledningssystemen. Desa frigjorda laddningar
rusa fram efter ledningarna med nära nog ljushastighet
i form av övergående spänningsimpulser, vilka bilda
de s. k. indirekta eller inducerade överspänningarna.
Varaktigheten hos dessa omfattar oftast endast 25 till
50 milliondels sekunder. De indirekta överspänningarna
uppnå icke så höga spänningsamplituder som de, vilka
uppstå vid direkta åskslag. Spänningar på flera
100-tusentals voit ha dock uppmätts vid indirekta
överspänningar. Då spänningsamplituderna hos
överspänningarna mångfaldigt överstiga de elektriska
anläggningarnas normala driftspänning, blir följden ofta
överslag och skador i anläggningarnas isolation.
Särskilt ömtåliga detaljer i anläggningarna, såsom
transformatorer, mätare och motorer, skadas därför genom
inkommande överspänningar.
Olika slag av Ö. ha redan på tidigt stadium i
elektroteknikens utveckling försökts. Dessa tidigare
konstruktioner visade sig icke driftsäkra, och de drogo ofta
med sig allvarliga störningar. Först sedan man
under det sista årtiondet förskaffat sig en ingående
kännedom om överspänningarnas natur, har man
lyckats konstruera driftsäkra och effektiva
överspänningsskydd. Dessa utföras i olika
konstruktionsformer, anpassade från de högsta driftspänningarna på
100-tusentals voit och ned till de lägsta installerade
spänningarna.
För starkströmsledningar användes ett särskilt Ö.
mot direkta åskslag i ledningen, bestående av en
över densamma på betryggande avstånd förlagd och
med jorden förbunden ledning (s. k. jordlina).
De i elektriska anläggningar nu använda Ö., vilka
i vissa fall gå under speciella namn, såsom
ventilav-ledare eller katodfallavledare, ha som sin
huvudegenskap att till jord avleda de i en överspänning bundna
elektricitetsmängderna. Skyddet har dessutom en
sådan konstruktion, att det hindrar driftströmmen att
följa efter till jord i den strömbana, genom vilken
överspänningen avledes. Då överspänningarna ha
mycket kort varaktighet, måste skydden träda i
funktion så snabbt som under miljondelar av en
sekund; hela deras avledande verkan sker oftast inom
några 10-tal miljondels sekunder. I princip bestå
skydden av en vattentät kammare av porslin, vanligen i
form av ett rör, i vars inre finnas dels gnistgap och
dels motståndsblock. Ett sådant skydd genomskuret
och avsett för 15 000 volts driftspänning återgives i
bild 1. När skyddet utsättes för överspänning, tändes
gnistgapet, och motståndsblocken träda i funktion
och avleda den i överspänningen bundna elektriska
laddningen till jord. Härigenom sjunker överspänningen
till ett i förhållande till anläggningens isolation
ofarligt spänningsvärde, och samtidigt hindrar skyddet
driftströmmen att gå över till jord. Skydden tillverkas
Överspänningsskydd för 15 000 ^ olt (uppskuret).
för olika driftspänningar och måste utföras i allt
större dimensioner med stigande driftspänning. Ett
skydd, avsett för en ledning exempelvis på 130 000
voit, är redan 6 meter högt, medan ett skydd, avsett
för en vanlig belysningsledning endast har en höjd
på något 10-tal centimeter. H. Ndr.
Övertaliga spenar, se Exteriörbedömning.
Övervintring. De flesta växter förete en utpräglad
periodicitet i sin utveckling, så att vila och tillväxt
regelbundet avlösa varandra. I områden med växling
mellan kalla och varma årstider är viloperioden helt
eller delvis förlagd till vintern. Den ytterligt svaga
livsverksamheten under vintern är emellertid i många
fall en dvala betingad av för livsprocesserna
ogynnsamma yttre betingelser. Det sätt, på vilket växterna
överleva vintern, är mycket mångskiftande. De
vår-groende, ettåriga växterna, t. ex. vårsäd och s. k.
sommarannuella ogräs, övervintra som frön.
Höst-groning förhindras hos dessa växter genom långsam
eftermognad; under viloperioden kunna fröna uthärda
mycket låga temperaturer. De höstgroende, ettåriga
växterna, t. ex. höstsäd och s. k. vinterannuella
ogräs såsom penninggräs, övervintra med en
bladrosett och vanligen öppna knoppar, som skyddas av
bladrosettens basala delar; de äro vintergröna och
kunna, så snart temperaturen det medgiver, börja
assimilera och växa. Deras förmåga att motstå vinterns
påfrestningar, vinterhärdigheten, bestämmes till
väsentlig grad av fysiologiska faktorer, av
sundhetstill-stånd m. m. Mellan olika sorter av t. ex. ett och
samma sädesslag föreligga i detta hänseende stora
skillnader. På samma sätt övervintra även de
vår-groende tvååriga arterna, t. ex. vild morot, men hos
dessa försiggår dessutom upplagring av reservnäring i
en tjock pålrot. Hos de mångåriga, örtartade väx-
1082
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
