Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äpple ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äpple
Äpplemask
ningar tillsättes även blyarsenat för förgörande av
diverse larver, såsom frostfjäril, vecklare m. fi.
Äpplemjöldagg har under senare år spritt sig kraftigt
i en del trakter. De unga skotten bli då liksom
överpudrade och överspunna med ett gråvitt svampludd,
vilket hindrar den normala utvecklingen. Den
bekämpas genom att i tid klippa bort alla smittohärdar.
Monilia är en annan besvärlig svampsjukdom, som även
går under namn av fruktröta. Den orsakar på frukterna
rötfläckar, på vilka bildas gulgråa, vårtlika
upphöjningar i stora mängder. En del av de angripna frukterna
bli i skrumpet tillstånd kvar på träden och ombesörja
svampens övervintring. Dessa böra under vintern noga
bortplockas, vilket även under sommaren bör ske med
de nedfallna, rötskadade frukterna. Effektiva kemiska
bekämpningsmedel äro ännu ej kända.
Äppelblad-loppan samt bladlöss av olika slag anställa ofta stor
förödelse. Genom besprutning med
karbolineumprepa-rat under vårvintern dödas de på grenar och kvistar
övervintrande äggen. Fruktträdsspinnkvalster (rött
spinn) kan även bli till skada. Bästa
bekämpningsmedlet är svavelkalkvätska.
Sortantalet bland Ä. är mycket stort och utökas
alltjämt. Många äldre sorter få emellertid stryka på
foten; det långsamma tempot i dylika företeelser gör
att förskjutningarna ej så snabbt märkas. I större
odlingar söker man minska sortantalet och endast odla
standardsorter, förordade inom ett visst område. En
enhetlig produkt underlättar väsentligt arbetet med
sortering och förpackning. Vid reduceringar av
sortantalet bör samplanteringens stora betydelse
ihågkommas. Av de många sorterna skall här nämnas några
som kunna anses odlingsvärda. Bland dessertäpplena
mognar först Transparente blanche, gulvitt, saftigt, som
kan förordas både för ekonomisk- och
husbehovsodling, och Gyllenkroksastrakan med vackert färgade
frukter och finaste smak; ungefär vid samma tid mogna en
del andra astrakansorter samt Hampus. Säfstaholm har
tidigare planterats mycket, men dess popularitet synes
nu något mindre. Frukten, som mognar i sept., är
vackert rödstrimmig, men blir ofta torr. Oranie, även
kallad Kaniker, och James Grieve äro ett par utmärkta
höstsorter, det förstnämnda med plattrunda frukter av
gröngul färg, det sistnämnda med mera högbyggda
frukter och med vacker, rödaktig anstrykning. Båda
äro av utsökt kvalitet och mogna i början av oktober.
Bland de tidigare vintersorterna är Maglemer mycket
förnöjsamt och bördigt samt har angenämt smakande
frukter. Gravensteiner är alltför välkänt för att behöva
närmare presenteras. Den är en utmärkt handelssort,
som trots den sent inträdande bördigheten ytterligare
bör planteras på därför lämpliga lägen. Signe Tillich har
stora, kryddsmakande frukter, men angripes, särskilt
på fuktiga platser, lätt av skorv. Åkerö, bildande stark-
vuxna, upprätta kronor, ha valsformade, tegelröda
frukter med välsmakande, fast kött. Cox’s Pomona,
ett stort, vackert äpple har värde både i stora och små
odlingar. Samtliga böra avnjutas under nov.—dec.
Senare mognar Cox’s Orange, ett för de gynnsammaste
fruktodlingszonerna mycket odlingsvärt
handelsäpple, av utsökt arom. Renetter kallas en grupp av Ä.,
vilka i allmänhet äro senmognande och utveckla sig
tillfredsställande under gynnsammaste
odlingsförhållanden. Till denna grupp hör Ribston, Harberts
renett, Blenheims renett, m. fi.. Parmän och Kalvilt
äro namn på ett par andra grupper, vilka icke
förekomma nämnvärt odlade inom landet. Vit
vinterkal-vill har tidigare importerats i rätt stor myckenhet.
Bland de värdefullaste hushållssorterna böra nämnas:
Charlamovsky, Cellini, Wealthy och Husmoder, vilka i
nämnd ordning äro färdiga för användning. Vid god
utbildning äro samtliga passabla bordsäpplen.
Grå-gylling är en sedan mycket länge i odling varande
hushållssort. Den kan emellertid knappast förordas i
moderna fruktodlingar. Gyllen eller Gyllingar förekomma
dessutom av många andra slag, i allmänhet dock
tämligen värdelösa. I Mälardalen odlas en typ av Vitgyllen,
som efterfrågas i torghandeln. För de ogynnsammaste
fruktodlingszonerna, zonerna IV och V, kunna följande
sorter förordas: Klaräpple, Transparente blanche,
Stor, klar astrakan, Vit astrakan, Säfstaholm,
Charlamovsky, Oranie, Cellini, Wealthy. Jfr även
Paradisäpple. G. C-r.
Äppelbladsloppa, se Bladloppor.
Äpplebladlus, se Bladlöss.
Äppleblomvivel (Anthonomus pomorum L.), en
spets-nosig skalbagge av rödbrun färg. På vardera täckvingen
finns ett snett gult och svartkantat tvärband. Å.
framkommer vid tiden för blomknopparnas framträdande
och borrar då i de slutna knopparna på äpple- och även
päronträd hål, vari de avlägga ägg, ett i varje knopp.
Den strax därefter framkläckta larven förtär ståndare
och pistiller i blomman och förhindrar därvid att denna
slår ut. På angripna knoppar bli snart kronbladen
bruna och torra. Den vitaktiga och svarthuvade
larven förvandlas efter ett par veckor till en gul puppa
inom den torra knoppen. I slutet på juni månad
framkommer den nya generationen fullbildade skalbaggar,
vilka sedan under en rätt kort tid gnager på trädens
blad för att slutligen söka upp övervintringsplatser
under t. ex. bark och mossa på träden. Har man satt
gördlar av wellpapp kring dessa, samlas de gärna i dem.
Några mera omfattande härjningar av denna
skadeinsekt ha ej iakttagits i vårt land. En måttlig
förekomst kan rent av vara till visst gagn, om
blomningen ser ut att bli riklig och gallring behövs. A. T.
Äpplekräfta, se Lövträdskräfta.
Äpplemask, se Äpplevecklare.
1067
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
