Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ventilationsfläkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ventilationsfläkt
Vete
omdiskuterad. För att frisk luft skall inströmma i
byggnaden, behöves ett visst undertryck inne i denna.
Detta kan erhållas genom små utsugningsfläktar, som
placeras i väggarna. För att dessa automatiskt skola
kunna hålla en önskad temperatur i stallet, kunna de
kopplas till en termostat, som inställes till önskad
temperatur. N-g.
Venussko, se Guckusko.
Veratrin, se Sabadillättika.
Verbaseum (kungsljus;, växtsläkte tillhörande familj
Scrophulariaceæ. De i allmänhet tvååriga arterna äro
håriga örter (sällan halvbuskar). Några arter
förekomma vilda i vårt land, såsom V. nigrum, som har
violettulliga ståndarsträngar, och V. thapsus, som har
vitulliga ståndarsträngar. I trädgårdar odlas V.
olympicum, som har vackert gula blommor och kan
nå en höjd av en till två meter. Flera andra
trädgårdsformer ha framställts genom hybridisering.
G. Dbg.
Verbena är ett släkte inom en de läppblomstriga
närstående familj, som saknar inhemska representanter
hos oss, ehuru en art, järnörten (V. officinalis)
tillfälligt kan uppträda på odlade ställen och vid hamnar.
I trädgårdar odlas under namn av V. hybrida genom
korsning uppkomna former av några amerikanska
arter för de vackra, i röda, blå, violetta färgtoner
jämte vitt tecknade blommorna och dessas angenäma
doft. Växtsättet med nedliggande, rotslående skott
gör att de kunna förökas ej blott med frö utan även
vegetativt. H. G. S.
Verkstol, se Hudvård.
Veronica (Ärenpris), växtsläkte tillhörande familj
Scrophulariaceæ. Arterna äro örter eller buskar med
motsatta eller kransställda blad och blommor i klase
eller ax. Flera arter odlas som prydnadsväxter i våra
trädgårdar. G. Dbg.
Verticillios, växtsjukdom som förorsakas av
svamparter av släktet Verticillium (kransmögel). V. har i
regel karaktären av vissnesjuka*. Den som
sjukdomsorsak viktigaste arten är V. alboatrum, vilken angriper
ett mycket stort antal värdväxter, såväl träd och
buskar som örter ur vitt skilda familjer. Th. Lfs.
Vesa kallas ibland mullblandad mojord. S. E-n.
Vete (Triticum), världens viktigaste brödsädesslag,
tillhör gruppen Hordeae inom gräsfamiljen. V. har ett
1—1,7 m långt, grovt, ihåligt eller endast i
undantagsfall märgfyllt strå med något växlande antal
internodier; bladet är tämligen långt, brett och tjockt,
snärpet tvärhugget, bladöronen tämligen stora, nästan
tångformade och vanligen svagt håriga.
Blomställningen är ett sammansatt ax med 2—5-blommiga
småax i två rader på ömse sidor av axspindeln; mera
än 3 kärnor utbildas sällan; yttre blomfjället är
försett med en borstliknande, förlängd spetstand eller
ett långt borst; inre blomfjället är hinnartat. V.
blommar huvudsakligen på morgonen;
självbefruktning är regel, men korsbefruktning förekommer ganska
allmänt. Där odling av utsäde bedrives, böra därför
ej olika sorter odlas sida vid sida. Hos en del V.
omslutes kärnan av agnarna, men hos det mesta numera
odlade V. är kärnan naken. Kärnan är bukformig—
äggformig och försedd med en djup längsfåra, samt i
spetsen hårig; färgen växlar från vitgul och gröngul
till rödaktig eller brun. Vid groningen utväxa tre
frörötter. Vetekärnans kemiska sammansättning växlar
alltefter sort, klimat m. m.; hos sorter i kontinentala
områden uppgår råproteinhalten icke sällan till 20 %,
hos sorter i fuktiga kusttrakter går den ofta under 10 %.
Det odlade V. tillhör flera olika arter. Redan Linné
urskilde åtta arter och underarter. Den numera
allmänt brukliga indelningen gjordes av Schulz (1913),
vars schema återgives här nedan (med en del senare
tillägg):
Schulz byggde sin indelning uteslutande på
morfologiska karaktärer; de senare gjorda
kromosombestämningarna ha på ett glänsande sätt bekräftat
riktigheten av hans system. De latinska serienamnen ha
införts av Flaksberger.
V. är en av världens viktigaste kulturväxter och
odlas numera över hela världen. Under skördeåret
1936—1937 utgjorde världsproduktionen av V. 150
millioner ton. V. kommer därigenom som god tvåa
efter potatisen. Tar man hänsyn till skördens värde,
kommer V. på första plats. Den mänskliga kulturens
utveckling är i allra högsta grad sammanlänkad med
och betingad av V.; redan i de allra äldsta lämningarna
efter forntida kulturer har man hittat V. Enligt
nyaste rön (Flaksberger 1939) har V. uppkommit i
Mindre Asien; sedermera lia sekundära centra för
utbredningen utbildats i Afganistan för de hexaploida
och Abessinien för de tetraploida V. Beträffande
uppkomsten av T. vulgäre ha många olika teorier
framställts, t. ex.: ur emmerserien genom
kromosomför-dubbling, ur en korsning mellan emmer och någon
Aegilops-urt, ur korsning mellan dicoccum och råg,
ur ursprungliga Triticum-tormer, ur korsning T.
durum x Aegilops och ur korsningen T. durum x
Agropyrum. Det äldsta odlade V. var emmern och i
vissa trakter enkorn, men båda dessa undanträngdes
så småningom av hexaploida V., av vilka först T.
compactum synes ha haft störst betydelse. Den
ojämförligt största vetearealen upptages nu av T. vulgäre
eller det s. k. mjuka V. Sporadiskt tillsammans med
detta odlas ännu T. compactum, dvärgvete. På ett litet
avgränsat område i södra Tyskland och Schweiz odlas
T. Spelta, spelt- eller dinkelvete. T. durum, hårdvetet
eller makaronivetet, står i betydelse närmast T. vulgäre.
Det odlas bl. a. i medelhavsländerna, vissa delar av
1008
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
